Om maken och smidighet

För några dagar sen så var vi på middag hemma hos några norska kollegor..i Norge.

Frun i familjen har aldrig varit i Sverige och varpå vi efter diverse "Va? Skojar du? Nämenherregud, sa att "Självklart måste ni komma och hälsa på nån gång, ni kan bo hos oss, inga problem". Vilket vi givetvis menade.

Kvällen går och ämnet kommer upp igen. Maken säger då: "Jamen kom nu i höst, det vore kul".

Paret blir eld och lågor och säger ja, ja javisst. Till saken hör att maken i familjen är engelsman, och har inte heller varit i Sverige.

Jag blir däremot lite svettig eftersom vi har extremt mycket att göra fram till 1 februari. Det är liksom vår högsäsong just nu. No room för socialisering om jag säger så. Och absolut värsta tiden för oss är oktober månad. Dödens månad. Detta då vi dels har en stor mässa för allmänheten, och dels för att vi förmodligen flyttar upp det nyinköpta företaget från Nyköping till Stockholm, en enormus gigantusflytt.

Så jag försöker lite snyggt få maken att fatta galoppen, men han har för mycket vin och champagne innanför västen, varför han är helt jävla hjärndöd.

När vi ska gå så hör jag honom säga: "Jamen låt oss bestämma en helg när ni kommer över. I oktober kanske...?"

Asså. Ibland undrar jag.