Ni som har läst mig ett tag, lyssna på det här;
I juni köpte vi ytterligare ett grossistföretag i inredningsbranschen. Företaget ligger i Nyköping, en timmes bilresa hemifrån. Om man inte åker i rusningstid.
Dealen är att företaget skall flyttas upp till Stockholm innan 31/12. Det betyder, i värsta fall, ett halvårs pendlande för min del. Två timmar i bil varje dag. Två timmar åt skogen.
Jag hämtar talibanen varje dag 15.30-16.00. Något jag aldrig-i-helvete kommer att ändra på. Detta då jag vill att hon åtminstone får kvalitetstid med en av sina föräldrar.
Vid middagsbordet så har maken och jag en "diskussion". Ja, i vår familj heter det så. I normala familjer så är det en envägskommunikation. En monolog.
Han upplyser mig om att det inte kommer fungera att jag måste dra från Nyköping vid 14.30-15.00 varje dag. Och för att inte behöva sitta i timtals i köer, så kommer jag inte kunna åka därifrån förrän framåt 18. Hemma vid 19.00 varenda dag alltså.
Jag blir skitförbannad på honom eftersom han inte förstår vad det innebär, så jag upplyser honom:
-"Men du fattar väl då att det blir du som lämnar OCH hämtar. Och inte en sekund efter 16.00! (Till saken hör att de få gånger han ska hämta så har det vid flera tillfällen varit så att han glömt bort henne och kommit vid 17-tiden. Och du maken, du kan inte förneka det. Glöm inte att vi har en fröken som läser här serru.)
-"Vidare så betyder det att det blir DU som lagar maten. Varje dag. OCH sköter tvätten. OCH allt det andra som hör till hushållssysslorna."
-Asså, vi får göra det bästa av situationen. Svarar maken.
För att vara exakt så betyder det i klartext att han kommer hämta henne så nära stängningsdags som möjligt. Han kommer börja med maten framåt 18-tiden, i bästa fall. Detta eftersom han sitter och jobbar och glömmer, och det kommer då vara talibanen som kommer få tjata hål i huvudet på honom om att han måste fixa mat. Hon är vrålhungrig framåt 17.30.
(Här ska tilläggas att om jag är borta dagtid en lördag eller söndag, så måste jag ringa hem och påminna honom om att laga lunch. Annars får hon ingen. För han sitter och jobbar, och glömmer bort henne totalt. Eller serverar lunchen framåt 15-tiden.)
Och det här med tvätten kommer han skita i helt och hållet. Sen att talibanen kissar på sig varje natt och vi kommer ha berg med tvätt, alternativt att tvätten ligger 24 timmar i maskinen, well, sånt är inte viktigt för honom.
Till sist så kommer talibanen få titta på tv hur mycket hon vill, för då kan maken sitta inne på sitt kontor och jobba ostört.
Okey kära läsare. Tillåt mig skratta.
Och jag undrar om vi inte ska ta och slå vad om huruvida jag fortfarande är gift 2011, eller inte.
Helvete vad irro jag är.
Och herregud så sur han ska bli över det här inlägget. Be my guest.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
22 kommentarer:
Det låter fullkomligt idiotiskt. Skitplanering, helt enkelt. Klart talibanen måste ha en närvarande förälder och mat, vafasen tänker han med?
Tyvärr är inte jobbet allt.
Även om man har eget företag som upptar ens liv 24/7.
Dags att du tar över chefstiteln och kör lite med maken va? ;)
Word, girl!
Och jag känner igen det mesta, förutom att det nu är så som jag vill ha det!
Jag som i min enfald bara trodde att det var min make som glömde av att barn måste äta för att överleva,,, Åsså verkar det finnas minst 2 av dem *grrr*
Låter som typiskt manligt resonemang...tyvärr.
Bedrövligt.
Varför låter du inte honom fara fram och tillbaka istället så får du jobba i Stockholm.
Byta arbetsgivare eller bli hemmafru och anställa en tre fyra pers som gör ditt nuvarande jobb istället?
Kan det vara nått??
Du sliter satan Mona, dax att du får lite kredit för det också.
Men du, eftersom du kliver upp redan kl 05.00, om du åker då borde det väl inte vara ett problem att åka hem kl 14.30?! Nä, sorry - skämt åsido, den där planeringsekvationen kommer ju aldrig gå ihop. Måste du vara fysiskt på plats eller kan en del skötas på distans? Äsch, har inga enkla lösningar. Testa makens förslag en vecka och gör en utvärdering? Talibanen är väl en bra informationskälla så hon lär väl kunna upplysa dig om hon fått mat eller ej och tvätthögen blir ju enkel att mäta..Ta hand om dig!
Det var det där med att anställa en som är srbetslös.... :-P
En 50% finns här! *vinkar frenetiskt.
Men alltså... varför är du gift med honom? Pengar? Arbete? Han verkar ju vara största snåla egoisten som inte ens bryr sig om sitt eget barn.
Been there - done that. Det är inte lätt att vara ensamstående sambo.
Finns inga enkla lösningar heller om inte andra parten vaknar upp och inser vad som *verkligen* betyder något och vad man missar.
Jobb är bra, Arv är säkert kul, men jag tror att en mamma och pappa betyder mer än alla pengar och företag i världen. Stå på dig!
Johanna: Du, det undrar jag med.
Chrissan: JAG har insett det, dock inte han.
Ke.Li: Det kommer att ske en förändring. I sinom tid. Trust me.
Sandra: Its you and me babe!
Livet innan Liten: Problemet är att han sitter med annat, som inte jag kan göra. Och jobbar dubbelt så mycket som jag.
Helene: Du, jag väntar på den den crediten. Och snart har jag väntat klart.
NinaPX: Faktum är att det är så jag har tänkt. Det borde ju liksom inte spela nån roll om jag är där i ottan eller kl 9..
Laila: I wish. Just nu har vi inte råd. Eller rättare sagt, vi SKA anställa en, men det måste vara en fältsäljare...
Anonym: Varför jag är gift med honom? Ja, många gånger undrar jag det också. Nämen seriöst, vi hade en kompanjon som dog för ett par år sen och som lämnade ett ekonomiskt helvete efter sig. Som vi måste sopa upp. Därför jobbar vi som vi gör. Men det hindrar ju inte maken från att vara ineffektiv och ha korkade idéer.
L8: Fy fan Lotta, du satte huvudet på spiken: "ensamstående sambo". Det är exakt så det är. Men när vi har städat upp i bolaget, se ovan, då jävlar är det andra buller. Max 6 månader till, annars checkar jag ut.
Jag tycker ni ska ta hjälp av en barnflicka. Visst du vill hämta och osv men det blir ju ingen bra grej om du eller maken är super stressade när ni hämtar, maten inte klart etc. Jag skulle ha en barnflicka som hämtar och gör mellanmål och leker etc med lillan.Så när du/ni kommer hem kan du ju helhjärtat lugn och glad i sinnet ägna dig åt henne 2-3 timmar innan hon ska sova. Det är mkt mer värt för henne tror jag.
Våra närmsta vänner har precis gjort så och dom har fått en helt ny mkt gladare och harmonisk familj.
Detta behöver ju bara var under en kort period sen kan ju allt gå tillbaka till det normala.
Rot avdrag gäller ju så då blir det inte dyrt heller.
Bara en lite åsikt i alla välmening hoppas ni löser det på bästa sätt.
Tycker du är bra iaf.
Kram
Du kanske ska anställa en A-Pair? Har själv haft jobbet några gånger och det har alltid funkat bra med familjerna ifråga. Tänk du får hjälp med barn, tvätt mat OCH städ! Sen är det inte helt vansinnigt dyrt heller. Lycka till. Jag hejjar på dig!!
Mona, jag måste berömma dig för att du svarar artigt på alla kommentarer. Även de som ifårgasätter dig eller dina val. Det tyder på mognad och att man är säker på sig själv. Många bloggare blir superdefensiva för minsta kritik, men du verkar coolare än så. Och det där med maken, håll ut och gör tillfälliga lösningar några månader till så kan du styra upp det hela när bolaget är "uppsopat". Tack för en fantastisk blogg, som läsare uppskattar man täta inlägg!
/Anna i Huddinge
åh, vad jag kände igen mig nu då. För några år sedan gick jag upp 4, för att vara på jobbet 5, för att kunna hämta mina barn vid 15. Tanken var att maken skulle lämna dem kl.9.
Gissa om jag blev arg när det visade sig att han lämnat den 7.30 i flera veckor??
Men helt ärligt Mona, det går inte att hålla på som du gör i längden. Du går in i väggen. Inget kul, jag har varit där. Men å andra sidan så krävdes det en genomklappning för att jag skulle få en närvarande sambo. Som han numera är.
/Malin
Ert dilemma är inte lätt.
Jag och min make sitter i ungefär samma båt.
Som egenföretagare och gifta är det inte lätt. Ett barn på det "lyfter" utmaningen ännu mer.
Jag förstår både dig och din make. När man kan se en situation utifrån, utan känslor är det så mycket lättare. När jag kan sympatisera med din man, kan jag i samma situation vilja döda min egen ;-)
Barnflicka is da shiet. Jag växte upp med barnflicka och åtminstone en av mina föräldrar som då var egenföretagare kunde, när de var lediga, verkligen vara med mig för de försökte inte göra 19 saker samtidigt dvs disken, handla, tvätten, hämta lämna, laga middag etc. På den lediga tiden umgicks vi iställt för att gråta av trötthet eftersom ingen orkat fixa middag. Du har ju redan hjälp med städningen, ta hjälp med det andra också vettja och låt kvalitetstiden verkligen vara kvalitetstid :-)
OM det bara gäller ett halvår: Varför inte anställa en barnflicka som kan rycka in under den tiden? Lugnast för alla?
Jag röstar på mer hemhjälp. Lej bort skiten, låt städfirman ta tvätten och matlagningen också (blir det för pinsamt med underklädessorteringen kan man alltid göra det själv och lägga dem i en separat "don't touch" korg...). :-D
Barnflicka vettesjutton... ett jättedilemma det där med att ha någon annan som hämtar/lämnar/leker etc. Då kan man ju lika gärna låta ungarna vara kvar på fritids/dagis där de ändå känner personalen och känner sig hemma. Men... kvalitetstid med sina föräldrar får de ju inte då. Men kanske _kanske_ är inte fyra månader hela världen?
Kanske kan du jobba aplänge två dagar i veckan och kortare tre? Ni turas om?
Gudarna vet. Jag är inte avundsjuk!
Hitta nått du kan hänga hemma... som en liten påminnelse till maken bara..... http://www.eikkala.com/?gclid=CNbRro2BxKMCFVErDgodQCj-aQ
Självklart lyckades jag inte kopiera länken rätt. Gå in under skyltar... plåt.... och en skylt som heter "Husband".... Kanske nått att hänga hemma där maken ser den???
Lotta: Maken föreslog faktiskt det igår. Jag är tveksam, mest för det dåliga samvetet. Jag måste stanna tiden en stund och tänka igenom situationen lite mer noggrant. Tack för komplimangen..det värmer.
Maria: Som sagt. Måste fundera. Vi hade en barnflicka när talibanen var liten och det var jätteskönt.
Anna: Haha, förlåt, jag skrattade åt din kommentar igår, när jag kände att jag inte hade tid att svara. Sen tänkte jag på det hela dagen idag, har jobbat som en babian. Nu först kunde jag sätta mig. Har inte ens hunnit med nåt inlägg idag. Tack så jätte-jättemycket för din fina kommentar. Jag blir väldigt glad när någon skriver så. Och du har rätt, jag kommer avvakta lite. Måste få lite struktur kring läget. Det här pendlandet till Nyköping varje dag kommer ta kål på mig. Sen det här med att vara defensiv. Well, jag blir bara förbannad när någon kommer med personangrepp. Sen händer det ibland att jag gärna skriver om att jag dricker champagne mer för att jag vet att det retar gallfeber på ett par stycken. Allt jag skriver är dock sant.
Malin: Jag har tänkt mycket på det du skriver. Jättemycket.
Anonym: Så sant. Det är mycket få människor som förstår.
msn00b: Mmm, nåt måste vi göra, helt klart.
Suzie: Måste genast kolla!
Skicka en kommentar