Jag satt precis och slösurfade och råkade se ett foto av en gammal barndomskompis på en hemsida. Och jag nästan dog. För hon såg ut som hon var hundra år. Min instinktiva tanke var: "fy fan vad gammal hon ser ut!".
Sekunden efter kom jag på att vi är samma årgång.
Och millisekunden efter den chocken så kom jag på att jag nog kanske borde titta mig i spegeln.
Amenfyfanjaggårochhängermig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Hahaha!!! Mona, du är för härlig!!! Jag garvar varje dag åt dina inlägg, helt underbart!! :D
Tina: jamen fatta! Jag är ju så jävla dum som går omkring och tror att jag fortfarande ser ut som 25!
...men tack för snälla komplimangen.
Jag träffade dej på formex och jag kan lova att du ser ju jättesnygg ut och trevlig var du också (vilken bra kombination) så inte behöver du oroa dej på många år.
hoppas ryggen bättrar sig snabbt7 ha det gott
Är övertygad om att man ser sämre och sämre med åren med mening, man ska helt enkelt fortsätta att tro att man ser ut som 25 resten av livet...
Vänta tills du blir 60 (som jag). Jag kan börja tävla med ett russin i fraga om skrynklighet!
Annelie: Åh vad du är snäll. For real. Problemet är att jag varit så tjock att jag inte haft några rynkor. De har liksom varit utfyllda. Så nu väntar jag bara på att det ska börja rasa..
Och tack för omtanken.
Ann-Katrin: vet du, jag hörde en gång att ens partner inte ser att man åldras. Att man, för dom, ser likadan ut som när man träffades. Så jag får lita på att det är så.
Anonym: Ujuj, fast som jag skrev här ovan; jag har inga rynkor. Än.
Hahaha!!! Dagens garv fixat igen. Jag tror fortfarande också att jag är 25 till jag tittar mig i spegeln. :-(
Jaha, och jag känner mig som om jag vore ungefär 45 år, fin ålder, tills barnbarnen kommer och "nyper" mig i armarna och säger åååhh så mjuk du är. Då blir man glad!
Skicka en kommentar