torsdag 5 augusti 2010

När man är en oskyldig stalker

Springer runt som en yr höna på Bauhaus och handlar grejer till mässan. Står och tittar på plankor när jag känner en extremt god herrparfym. Tittar åt sidan och upptäcker att det står en jävligt snygg man intill. Med en liten bebis på höften. Men just den detaljen låtsades jag inte om.

Fast jag hittar det jag söker så står jag kvar. Jag till och med följer efter honom när han går en bit bort bara för att få känna doften.

När jag senare kommer ut till bilen så visar det sig att han har parkerat bredvid mig och tittar upp när jag öppnar min bildörr. Han ger mig ett leende och det var ett sånt där leende som sa typ: "...hmm, i ett annat liv kanske..". Jag blev knallröd i ansiktet och drog iväg som en avlöning.

Det var ju tur att man inte var packad och stod och hängde i en bar nånstans.

Ujuj.

12 kommentarer:

reneesfotoblogg sa...

Hade han behövt be två gånger?

Farsanmittilivet sa...

Läser din chef din blogg? ;-)

Åsa (Virve) sa...

Synd att du inte vågade ta ett litet foto, låter som nåt man velat se :-)

Jenny sa...

Du Mona... bara för att man är gift och/eller har barn så slutar man ju knappast att kolla på vackra människor, eller hur?
Du gjorde rätt i att titta noga och uppenbarligen så uppskattade han det precis som du. Helt klart en win win situation.

MonasUniversum sa...

Renée: Därom tvistar de lärda..

Farsan:Jajamensan. Jag tvekade först, men tänkte: what the fuck. Kostar inget att titta. Och han får titta hur mycket han vill..

Åsa: Då hade man ju varit en äkta stalker! Kommer du till Formex? Jag står på den vanliga platsen, men sen även i B-hallen. Vid hemslöjden längst ned..

Jenny: Jamen exakt. Jag håller med. Men jag kände mig jävligt skyldig.

Skogseva sa...

Den dag man slutar titta på någon med beundrande blickar och den dag ingen längre tittar på dig/mig med beundran i ögonen då är livet om inte slut så i alla fall bra trist. Jag tittar fortfarande trots att jag är sextiosju. Om jag blir tittad på? Vet inte, men jag hoppas...

Ewa sa...

*lerstortochglattmums*

Osloskånskan sa...

Varför sa du det inte till honom? Det har jag gjort vid ett flertal tillfällen, dom flesta blir jätteglada! En tant som jag är nog rätt ofarlig.

Malde sa...

Jag tittar också! Men sen kramar jag min goa Make lite extra när jag kommer hem.

Min PT är s-t-snygg, och bara hälften så gammal som Maken, ändå törs Maken släppa iväg mig till gymmet ;-)

FrökenGunilla sa...

Gå ut och reta aptiten - sen går man hem och äter!

Ketchupmamman sa...

Äsch var glad att du har tillräckligt mycket energi och fantasi för att kunna tolka och uppskatta ett leende. Jag hade trott att han velat bitas. Och inte på något bra ställe.

Frida sa...

Jag skrev ett uppmärksammat inlägg om kärlek på min blogg för inte så länge sedan. Det var ärligt och intensivt, utelämnade inga smutsiga detaljer och jag gav allt jag hade att ge. Men framförallt kändes det viktigt. Det var från början ett önskemål av mina läsare och jag valde att ta till mig det önskemålet berätta om hur det är att försöka hitta glöden igen efter man blivit dumpad. Glöden i en annars så destruktiv vardag där man vinglar på kanten av en avgrund. Jag tror att det här är otroligt viktigt att få ut, för någonstans finns det hopp. Det finns liv och det finns hopp och jag tycker att det är fruktansvärt viktigt att dela med sig utav det. Jag tror du skulle tycka lika. Läs det gärna. :) Jag lovar dig, att det är bra.

Direktlänk till inlägget kommer här: http://thefworld.blogg.se/2010/july/ur-ett-brustet-perspektiv.html

Kram!