När man gör bort sig...grovt

Jag har ett par "assistenter" till hjälp med att bygga mässmontrarna denna vecka. Den ena är min egen tonåring och den andra är dotter till svägerskans väninna. Mycket trevlig tjej på 16 år.

Då min tonåring är 19 år och jag är en allmänt förvirrad människa, så tänkte jag på dem som jämngamla idag när vi satt och åt lunch. Alltså att tjejen var så gott som nästan vuxen, vilket jag tycker att man är när man är 19+. Vi sitter och pratar och har en rätt tuff jargong och lätt till skratt.

Och jag har inte riktigt förstått vems dotter hon är den här lilla raringen. Inte förrän min andra svägerska kläcker ur sig att det är "xxxx's dotter".

Utan att tänka mig för, och jävlar så snabbt det gick, så råkar jag säga: "VA?! Jamen då har ju din mamma och min man haft ihop det!" (fast jag sa det med andra ord..kanske "haft sex"..eller nåt sånt..ujuj). 

Tjejen börjar skratta och säger "Amen blää, vad äckligt", eller något åt det hållet. (Hon har aldrig träffat maken och kommer förmodligen inte att göra det heller.)  Och så skrattar hon. Svägerskan spär på med att tala om att hon minsann har kort på dom också. Jag vaknar och inser där och då att hon bara är 16 år, förvisso en mycket mogen sådan, så jag lägger i handbromsen och ska försöka snygga till det hela och prata om nåt annat.

Då frågar hon när det här var. Jag svarar att det måste vara över 20 år sen. Minst. Sen säger jag: "Amen hon var väl gift med en äldre gubbe?" Och tänker att det var nån jättemycket äldre man som fanns med i bilden på den tiden. Jag hade också nåt svagt minne av att hon sen skildes från denne man. Och så måste det ju ha varit, eftersom hon uppenbarligen fick barn med den här flickans pappa. En ny man alltså. Trodde jag ja...

"HAHA, det är min pappa!" (Den äldre gubben alltså.)

Okey. Ridå ner. Nu. Och fort som fan tack.

Och mycket riktigt. Några timmar senare får MAKEN ett samtal från flickans moder. Hon var inte så imponerad över att jag och svägerskan bladdrat bredvid mun. I synnerhet jag. Jag undrar i mitt stilla sinne vad nu maken skulle kunna göra åt saken. Att han har en fru som glappar menar jag. Normala människor vet ju att de inte kan göra så mycket åt andras ageranden eller tillkortakommanden.

Vi skrattade åt det hela vid middagen när maken frågar: "Hmm, hur gammal sa du att hon var dottern?" Och för en tiondels sekund var han tvungen att tänka efter exakt hur många år sen det var som han dragit på denna brud, numera kärring. Han blev lite varm i pannan innan han konstaterade att han var "home free".

Och jag ska inte säga halvsju i morgon när vi ses på mässan. That´s for sure.

Edit: jag måste tillägga att jag och maken var kompisar i många, många år, innan vi blev ihop. Därför hade jag givetvis järnkoll på alla brudar han satte på till höger och vänster på den tiden.