Sista inlägget från Indien

I går fick jag äntligen skypen att funka med maken. Och bortsett från att han tvingade mig att ta med mig en crappig dator, som inte hade nån kamera, så var det skönt att åtminstone jag kunde se två tredjedelar av min familj. Här är maken och talibanen, säg hej till publiken...

Idag har vi jobbat på hotellrummet hela dagen. Vid 15-tiden kom vi på att vi kunde gå ut och sätta oss på altanen. Jävla nötter liksom. Här är det 30 grader varmt och vi sitter på rummet. Dahhh

Efter möte med agenterna lite senare så bjöd de oss på middag. Vi har varit här i 9 dagar, tror jag det är, och denna middag var den godaste. Inte så konstigt kanske eftersom vi efteråt fick veta att det var en mycket välrenommérad restaurang och vi hade just ätit en avsmakningsmeny av allt de har. Fifan vad mätt jag blev.

Här äter kärringen kanelglass på pinne och konstaterar att Stockholms Glasshus kan hoppa och ...... Det HÄR är vad jag kallar glass! Ser ni vad trött jag är? Ögonen gick i kors på mig och jag orkade till slut inte ens prata engelska. Körde en Tina och blandade hej vilt. Maken messar och undrar vad 2000 t-shirtar kostar med tryck. Han får ett cirkapris av indierna på 7.25 dollar. Svarar nåt om att det minsann på nätet går att beställa för 37 kr. Please help yourself, tänker jag.

Förresten, kunde inte motstå den här färskpressade Guavajuicen till middagen.

När jag druckit upp halva så kommer jag på att man aldrig ska dricka något med isbitar i. Blir genast skitstressad och tvingar Tina att smaka också. "Jag vill fan inte vara ensam om att bajsa ner mig på planet i morgon!"

Mmm, just det ja. I morgon åker vi hem. Då är det slut på meterlånga inlägg. Och jag orkar inte ens tänka på hur min mailbox ser ut. Eller vilket kaos det är på jobbet. För det har jag fått sms om att det är, så det är ju verkligen kul att komma hem. Jag kräks redan nu.

Om ni funderar på Indien så ge fan i Goa. Det är som att åka till Rhodos och tro att man kommer uppleva ett genuint Grekland. Bortsett från äcklona som bajsade på gatan så har resan varit a lifetime memory, eller ja, de lär ju ingå där också förresten. Tina sa idag: "det har verkligen varit askul från dag ett!" Tyvärr har jag varit tvungen att låta bli att berätta lite saker. Grejer som är vansinnigt roliga, men av hänsyn till andra så måste jag vara tyst. En sak kan jag i alla fall säga; kommer vi hem helskinnade, utan komplikationer på något plan, well, då är det ett under.

Till sist vill jag verkligen, VERKLIGEN, tacka er för alla kommentarer. Inläggen har tagit megalång tid men ni visar att det är värt det. Jag älskar min blogg för att jag har så inihelskotta bra läsare. Det gör det värt att fortsätta.

Jag landar 16.00 svensk tid och kommer behöva vara mamma och fru i några timmar innan jag kliver in här. Och känner jag mig själv rätt så kommer inte sömntabletten att hjälpa, och jag kommer vara vaken eftersom jag måste hålla koll på piloterna och alla konstiga ljud. Man är ju en back seat driver.

...och så vore jag tacksam om ni kan hålla tummarna för att det inte var några baciller i isbitarna.

Tina hälsar och tackar för era snälla kommentarer.

Hejdå Indien!