Last night in Norway

Dagen börjar med en toalbild. Tänker att alltid retar det nån att jag har poppiga byxor på mig. Eller vad säger kärringen därborta i Uppsala?

...och harú sett att jag har en tatuering på foten också, vad säger du om det va va va?!

Sen satte jag mig i hotellets lobby tillsammans med maken och reggade ordrar i 5 timmar. Mitt i allt så ringer talibanen. Jag har så grymt jäkla dåligt samvete för att jag har jobbat så jeflans mycket den senaste månaden, så när vi lade på luren så hade jag visst lovat henne att vi ska köpa en dvärghamster i veckan. Ehh, hur f-n gick det till? Jag som avskyr allt vad djur i hemmet heter. Det räcker gott med makens skitfiskar.

Sen gick vi till mässan och sista timmen gick åt till att gå runt och hämta grejer i de montrar man varit och köpt prylar i. Alltså, ni fattar inte vad billigt det är att handla på såna här mässor. Svägerskan fick en handväska i lammnappa för 1400 kr, i butik ligger den på strax under 7000. Då ska man veta att hon dog när hon hörde vad vi betalade för den. Jag såg ju givetvis till att berätta det först när utställaren hade dragit, så att hon inte kunde lämna tillbaka den. Herregud, människan måste ta en kurs hos mig, det är helt klart det.

Klockan 17.00 stängde mässan. Klockan 19.32 så var montern tom.

Sen drog maken och svägerskan hem till Stockholm med sista flyget. Kvar är jag, en lastbil och den f d ägaren till företaget. Vi ska sitta 7 timmar i en bil i morgon.

När vi sagt hej och bock så drog jag till den stora matbutiken Reima. Som på skyltarna annonserar öppettiderna 7-23 (7-23). Jag, som egentligen är blond, tänkte inte på att det alltså då är stängt på söndagar. Jag som lovat Blogg-Monica majonnäs. Jävla skitNorge.

20.30 kommer ett sms från maken:

"Älskar dig. Tycker synd om dig som måste åka lastbil."

Hej och hå vad jag ska ta igen det sen. Ujuj. Just wait and see.