På banan igen

Jag har gått upp ett par timmar tidigare för att kunna blogga. Japp, jag är dum i huvudet. Börjar från gårdagen.

Vi drog i väg till den sista fabriken i Jodhpur och träffade den hittills bästa leverantören för min bransch. För er som är insatta: dessa levererar till Interstil, Affari, Indiska m fl. Mycket stort företag. Hittade hur mycket som helst och önskar att pengar var obegränsade. Under tiden jag leker professionell inköpare så sitter Tina vid sidan av och sippar på en kokosnöt.

Sen drar vi iväg för lunch. På en lokal restaurang där västerlänningar sällan synts. Jag är superkissnödig, går in på toa, men vänder.

Ser ni pissoaren? Det är synd att detta inte är en luktblogg kan jag säga. Jag tänker att jag ska vara smart. Bättre att kissa efter maten så att man har mer att få ur sig liksom.

Tina däremot, hon hade inget val. Det var bara ett problem: hon kommer tillbaka till bordet och berättar att när hon väl halvstår och kissar så ser hon att det inte finns papper. Och toarullen ligger i min handväska. Gudskelov så hittade hon några desificeringsservietter i sin väska. Man kan säga att hennes muffla är ganska bakteriefri efter den turen. Lyckligtvis hade hon två så att hon kunde torka rent händerna också. Nä, inte två mufflor...

Här sitter jag med den ena agenten. Här är det tradition att man som västerländsk inköpare använder sig av en agent. Eftersom jag dessutom är en skitliten inköpare och inte kan ta in flera hundra av varje produkt, så ser dessa agenter till att jag kan ta lite av mycket. Sen ombesörjer dom att kvaliteten är den utlovade och skulle något hända med varorna på vägen till Sverige, så fixar dom det. Mycket bra.

Jag vet. Jag inte bara ser sliten ut, jag är fullständigt utsliten. Det här är allt annat än en nöjestripp. Ser ni struten? Det är ett papperstunt bröd som man ställer så där för att det inte ska ta så mycket plats.Det doppar man i olika såser.

Jag har rest en hel del och kan säga att även om det här inte ser så aptitligt ut så smakar det himmelskt. Tina beställde in en indisk pizza, och när agenterna sa att basen är gjord av ris och potatis (tror jag det var) så höll jag på att dö. Tills jag fick smaka.

I Indien har de väldigt mycket söta efterrätter och eftersom jag är magsäcksopererad och därmed blir sjuk av socker (vid rikliga intag så får jag svettningar, hjärtklappning, yrsel: en så kallad "dumpning") så avstår jag. Men idag gjorde jag ett undantag.

Det här är nån sorts puddingbaserad på ris och saffran. Sa dom. Jag skulle snarare vilja säga att det var nån variant av bulgur. Hur som helst så var det flera år sedan jag hade en sån smakupplevelse. På fullt allvar så undrar jag vad kockarna på våra indiska restauranger hemma kommer från. Inte fan är det Indien i alla fall.

Efter lunchen så var det ingen återvändo. Toaletten. Jag halvstår upp och kissar. Det betyder att jag är böjd framåt med kroppen. Och gissa vad jag har 30 cm från mitt ansikte? Japp, en pissoar. Jag fick stålsätta mig för att inte svimma och ramla in i det nedkissade kaklet. Pernilla, du skulle ha dött. På riktigt.

När jag kom ut så fick jag äta det här. Ett ihoprullat blad med nån sorts kryddblandning med bl a nejlika i. Man äter det för att fräscha till munnen. Mycket annorlunda, men gott.

Sen var det turbo till flygplatsen. Minns ni den här vita bilen? Det visar sig att det är ambassadbilar. De ser jätteroliga ut.

I Indien har det andra regler än i övriga världen när det gäller vätska. Jag fastnade givetvis i röntgenkollen eftersom jag hade två flaskor vatten i väskan. Den konfiskeras inte, utan man måste dricka av den och visa att det inte är nån flytande bombvätska. Tänk om resten av världen kunde anamma denna regel.
Här är tullgubbarna. Checka in muschen. I Indien får alla män som gör lumpen, eller vad det nu kallas för här, extra betalt om de har mustach. Det är en gammal tradition och det anses mer manligt att ha en sån. Wacko.

Efter att planet var försenat, som det tydligen alltid är här, och efter att vi fått cirkulera en halvtimme i luften, som inte heller är ovanligt, så får vi äntligen landa. Den här gången eftersom det var 15 plan före oss som skulle landa. På flygplatsen möter en tredje agent upp oss för den 5 timmar långa bilfärden till Moradabad. Och nu börjar helvetestrippen för Fru Universum.

Jag är bilsjuk. I synnerhet om jag sitter i baksätet. Första timmen är okey, för då är vi fortfarande i Delhi. Dehli är stort. Det är 4 mil åt vardera håll. Men eftersom trafiken är enorm så tar det lätt en timme att ta sig ut därifrån. Och eftersom bilen hade manuell växellåda så var det bromsa, kör, bromsa, kör, hack, hack, bromsa, kör, hack. 99% av alla magsäcksopererade kan inte kräkas. Har nåt med storleken av magsäcken att göra, plus att vi inte längre har tillgång till tjocktarmen. Eller nåt. Hur som. Jag känner att det här nog inte är så bra.

Då får jag en briljant idé. Or not. Vi hade köpt godis på flygplatsen. Lakrits. Det enda jag kan äta i godisväg. Men detta lakrits hade nån sorts fyllning. Givetvis av socker. Drar i mig halva påsen.

Och straffet kom ganska snart. Jag mår så fruktansvärt illa, men vill inte att agenterna i framsätet ska veta nåt så jag säger att jag är trött och lägger mig i Tinas knä. Var tjugonde minut får jag en svettningsattack och blir plaskblöt. Lyckas dra fram en plastpåse för efter ett tag kommer hulkningarna. Utan att kräkas. Bara hulkar. Försöker hålla mig så tyst det går men vid ett tillfälle så hör jag hur nån säger: "Is she sleeping?" Han trodde väl att jag snarkade, eller nåt. "Yes", sa Tina blixtsnabbt. Hon försöker prata med mig hela tiden för att distrahera mig från allt. Jag har aldrig i mitt liv åkt på så guppiga vägar. De var fulla med kraterstora hål

När vi väl kommer fram så är jag fullständigt slut men kammar till mig och försöker se normal ut när jag stapplar ur bilen. Och ser hotellet. Som är taget ur Tusen & En natt. Modern tappning.

Jag har haft förmånen att få resa mycket i mitt liv och har bott så här förut men jag kan säga att hela denna helvetiska bilresa var värd varje minut när jag såg Tinas reaktion. Hon var helt salig. Och det först hon kläcker ur sig är: "Fan Mona, vi kommer att få diska oss ut härifrån!" Vad hon inte visste var att det kostar ca 1000 kr per natt här. Hemma i Bromma kostar en natt på Scandic Alvik 1400 pickadoller.

Det här inlägget har tagit 1,5 timme och jag måste dra. Det är fredag idag och det är sämsta dagen i min blogg när det kommer till läsare eftersom ni verkar ha ett liv att sköta då! Dock är jag jätteglad för att ni kommenterar, det känns liksom värt att det tar tid med inläggen då.

Ikväll ska jag blogga om Tinas svengelska. Jag har sällan haft så roligt i mitt liv.

Laters