Sitter och tittar på Jobbjägaren på 5:an. Det går ut på att en coach ska få en arbetslös ut på arbetsmarknaden.
Dagens avsnitt handlar bl a om en kvinna som är 47 år och som varit arbetslös i 25 år.
Som arbetsgivare blir jag ambivalent. Varför ska jag anställa henne? Vad är haken liksom. 25 år utan jobb är ju helt rubbat.
Som människa har jag lust att ringa och erbjuda henne jobb på en gång.
Min drömjobb är att arbeta med/för hemlösa. Men ni fattar att jag inte skulle kunna göra det va? För hela mitt hus skulle bestå av hemlösa stockholmare.
Dagens avsnitt handlar bl a om en kvinna som är 47 år och som varit arbetslös i 25 år.
Som arbetsgivare blir jag ambivalent. Varför ska jag anställa henne? Vad är haken liksom. 25 år utan jobb är ju helt rubbat.
Som människa har jag lust att ringa och erbjuda henne jobb på en gång.
Min drömjobb är att arbeta med/för hemlösa. Men ni fattar att jag inte skulle kunna göra det va? För hela mitt hus skulle bestå av hemlösa stockholmare.
17 kommentarer:
Ja jag tänker som du, men även att om någon varit arbetslös så länge så kanske det ligger mer bakom...kanske en diagnos av ngt slag....
Lite svårt att se underhållsvärdet.
Såg det första programmet, men idag ville mannen se hockey så det blev inget annat för mig. Missade man något?
Förstår dig precis! No doubt! Inte curla för mycket...
Såg en snutt. Nej jag är för mycket arbetsgivare för att ens träffa henne. Det blir problem. Hur slutade det. Fick hon jobb?
Anne: nä, du missade inget. Fast å andra sidan är det nyttigt att se, ialla fall för mig.
Nica: Så sant. Men ibland blir jag så blödig.
Kristina: Hon har en provanställning till juni, sen visste hon inte. (Jag tjuvläste på 5:ans hemsida efteråt.) Sonen fick jobb, men fick inte behålla det då behandlingshemmet inte hade råd att anställa honom efter provanställningens utgång.
Som sagt, det ligger så otroligt mycket mer bakom det som visas på femman!! Inga övriga kommentarer!
...hoppas att inte alla tänker så. Jag vill ut på arbetsmarknaden, vill inget hellre och jobbar med vad som helst, men har för mycket bagage antagligen, både sjukdom och ålder, för telefon är tyst. Ändå har jag gått runt och visat upp mig.
Men har förstått att det är fördomar som ligger bakom.
Man ska inte få en chans att visa vad man kan.
Sen gnäller folk om "lata bidragstagare"..etc
Ställ upp för de som vill ut och jobba, om man är arbetsgivare istället.
Tyckte det lät så innan valet, att blir det borgeligt så lovade arbetsgivare heligt att anställa mer folk. Men det händer inte.
Tycker det inte bara är de "lata bidragstagarnas" fel, även arbetsgivarna får ställa upp om det ska bli bättre.
Så sluta gnäll, ni har det bra som ni har det, det är eran marknad.
Så synd att dessa fördomar finns, för annars man kanske hade haft ett jobb.
Så ska jag ge upp eller kämpa vidare??!! är det nån ide?!
Du ska kämpa vidare. Problemet som jag har är följande: vi är ett skitlitet företag och när vi anställer så lägger vi ned tid på att få in den nye i företaget. Tid som vi egentligen inte har, men inser att vi måste ge. Därför är det skitviktigt för oss att det är en person vi tror på, och som kommer stanna. Jag har helt enkelt inte råd att anställa någon, som kanske efter några månader blir sjukskriven igen. Det går inte får då vi i konkurs.
Så hur gör man då? Jag anställer dessutom helst äldre människor, vilket jag ibland får kritik för. Vår senaste på kontoret är en person som varit långtidsarbetslös. Nu hade vi lite tur eftersom vi blev rekommenderade just denna person.
Det här är svårt. Jag söker fn arbetsträning/praktik efter några års sjukskrivning pga av att jag tidigare jobbat för mkt och blev vidbränd. Ifall jag får arbetsträna så kan AG få dubbla lönebidrag för mig. Är under 50, inga barn, brett kunskapsområde, socialt begåvad och ett starkt psyke i övrigt. Det går inte ens att få en praktikplats där Af betalar för mig. Denna gång skriver jag anonymt för det gör lite för ont det här.
Vad kan du?
Förresten, maila mig på mona@hemslojdsprodukter.se
Jag måste hoppa i säng. I morgon nyöppnar vi butiken och det är långt ifrån färdigt.
Min son, 21 år har varit utan jobb sen han gick ut gymnasiet, 2 år sedan. Gick energiprogrammet, vill jobba inom VVS, behöver ha lärlingsplats på ett företag för att kunna fullfölja sin utbildning och bli färdig. Men där är det tvärstopp! Inget VVS företag vill anställa honom, inte ens om de slipper betala lön!
Nu söker han alla jobb, bara för att göra något, men han hittar inget, och han blir mer och mer inåtvänd och har liksom gett upp.
Jag blir så ledsen...
/mor
Glömde skriva i mitt förra inlägg att det är bra att du tar upp det här.
Jag har mångårig vana från administration, både i små företag som stora multinationella företag. Allt från ordermottagning till VD-sekreterare. Jobbat med marknadsundersökningar (inte intervjuer utan sammanställning av rapporter). Även jobbat inom rekryteringsbranschen. MEN det bästa med mig är att jag är totalt chose och prestigefri och hugger in där det behövs. Dessutom har jag humor, sjuk sådan. Jag bjuder alltid på mig själv och bakar jäkligt goda bullar.
Mona! Märkte att vi är två i samma sits som skriver anonymt. Jag vet inte i läget vem du vänder till till. Sov gott! Jag tar en förutsättningslös kontakt med dig via mailen.
Jag har inte sett programmet, men tänkt göra det. Tycker det är intressant och roligt att söka jobb (jag vet, jag är lite konstig). Hade gärna jobbat med att hjälpa andra att hitta jobb nån gång i framtiden, att hitta sina starka sidor och det de brinner för.
Det ä inte bara de långtidsarbetslösa som har problem att få nytt jobb! Jag har ett bra jobb sedan 10 år tillbaka, en viss unik kompetens, småbarnsåren bakom mig, sugen på något nytt nu. Får höra (inte rakt ut) att det är ett problem att jag varit 10 år på samma ställe. Önskar att fler tänkte som du, Mona, och ser en fördel i att någon kommer som vill stanna...
Arbetsgivarna är försiktiga, oavsett sökandes bakgrund och samtidigt förstår jag dem. Det är jädrans dyrt att bli sittandes med fel person.
Gissa om du kommer att bli mejlad, Mona! (inte av mig dock, i en helt annan del av landet)
Måste poängtera att jag INTE sett programmet.
Men det kan vara så att en människa som är arbetslös en längre tid kanske varit det på grund av psykiska problem som sedan är under styr... Jag har varit arbetslös i 1½ år och det är otroligt svårt att komma tillbaka efter en sådan tid. Nu har jag ett vikariat som förlängs månad för månad....
Men när man gått hemma en längre tid så blir man även ganska lat, man är juh ändå hemma så man kan lika gärna göra det i morgon... Tex söka jobb i morgon!
Jag måste också få påpeka vad som kan ligga bakom arbetslöshet. JAg valde att utbilda mig på högskola för att kunna vara säker på att få jobb. Det resulterade i att ingen vill anställa mig på grund av att jag är för högutbildad. Öhhhh va liksom! Jag har examen i molekylärbiologi, och vad finns det för arbetsmarknad där lixom? Inte så mycket eftersom det skapades en ny specialinriktad utbildning till det strax innan jag examinerades, och jag ville inte tillbringa hela livet på universitet som forskare. Så då utbildade jag mig till systemvetare. Jag älskar nämligen att organisera, strukturera och ta fram kravspec på hur ett företag skall kunna förbättra sin informationsstruktur. Men nej....då ligger min andra examen mig i fatet.
Så något jobb inom något av dessa områden fick jag inte .Inte heller på hamburgerkedjorna fick jag jobb, för då var jag överkvalificerad. Inte heller på affär, där jag har jobbat extra. Det är kul att jobba med människor, nog fasen kan jag jobba med vad som helst, det finns guldkorn i det mesta. Men vad gör man när de som anställer lägger egna värderingar i att de inte tror att jag kommer att jobba hos dem till pension?
Nu har jag tagit mig in på ett jobb och utbildar mig för tredje gången för att kunna utvecklas inom företaget. Det är ett jäkla utbildande, och dessvärre vet jag att här utanför får jag inte ett skit för det. Pissverklighet!
Så summan av det jag vill ha sagt är väl att:
Det är inte alltid fel på den som inte får jobb, om det inte är ett fel att man kan väldigt mycket om mycket!
// Linda
Skicka en kommentar