Om en dag i Moradabad

När vi äter frukost så kommer vi in på det här med hur mycket det betyder att tänka positivt på saker och ting. Det börjar med att jag ska äta rostat bröd bara för att finna att det är stenhårt. Vilket jag tycker är oacceptabelt på ett 5-stjärnigt hotell. Men jag bestämmer mig för att det är en skorpa i stället och genast smakar det bättre. Tina skalar sitt ägg och ser att det är grönt. Som f-n. Men bestämmer sig för att det är gult. Herregud så positiva vi känner oss.

På väg till den första fabriken så ser jag det här. En vanlig syn. Ytterligare ett hus som byggs. Men kolla noga. Har svårt att tro att svenska killar i byggbranschen skulle klättra i såna ställningar.

På väg till första mötet så ser vi det som vi bara har hört talas om, och som fram till idag bara trodde var en skröna. Intill vägkanten sitter en snubbe och bajsar! Japp. Alldeles bara ett par meter därifrån vi kör. Jag trodde fan jag skulle kräkas. Och kära lilla Finfrun: du HADE kräkts. Det märktes att våra guider skämdes lite.

Hela dagen går åt till att besöka fabriker. Så fort vi kliver ut ur bilen så stannar folk och tittar. Eller springer efter bilen. Mycket märklig upplevelse och känsla kan jag säga. Och det går inte att ha fönstret nere pga allt damm.

Hos en leverantör så får vi varsin blombukett. Hos andra får vi presenter. Alla är otroligt gästvänliga.

 En annan bjuder oss på god lunch. Kolla, i Indien så är morötterna röda. Konstigt va?!

Tina njuter så hårt av den goda maten att hon inte ser när en grön chili slinker in i munnen. Plötsligt ser jag hur hon håller på att dö. For real. Här har det gått några minuter men klicka på bilden så ser du hur röd i plytet hon är. Hon var skärrad på riktigt efter den upplevelsen. Men skrattade lika mycket för det!

Innan vi åkte till den här staden så fick vi höra att det var "a bad city". Inte avseende kriminalitet och så, utan mest att det är en stad som är, låt oss säga sen i utvecklingen. I USA så hade man nog kallat det en hillbilly-stad. Staden är mycket skitig och arkitekturen är påver. Men i övrigt så är det en stad som sticker ut. Här finns ca 1000 fabriker och många, många av dem är förstaklassiga. Alla stora företag i Sverige, och i övriga världen, tillverkar sina saker just här. Det är svårt att tro att en stor fabrik ligger vägg i vägg med såna här bostäder t ex. Så är det överallt.

På den här fabriken jobbar man mycket med silverplätering. Här sitter dom och just pläterar. Ett extremt smutsigt jobb, därav maskerna.

Och här putsar de allt silver.

Allt ovan ska till det stora varuhuset Macy´s i USA. De köper mycket härifrån. Det har för övrigt varit fantastiskt för oss att få se hur tillverkningen går till på flera fabriker. Man glömmer lätt människan bakom varje handarbetad produkt.

Vi åker vidare och förundras över trafiken. Igår åkte en jeep, typ Landrover förbi oss och i den satt det 14 personer! I den här bilen så hänger de även utanför. Notera att de har full koll på att det sitter två västerlänningar i bilen bakom! När vi kör om dom så vänder sig samtliga och tittar och tjoar efter oss.

Strax efter att denna bild tas så hör jag hur Tina flämtar efter andan. Intill väggrenen ser vi två män som sitter och bajsar. Tillsammans! Och snackar samtidigt! Bara så där mitt på gatan. Nu börjar vi fatta vad folk menar med "bad city". Å andra sidan så undrar jag hur det står till med den där kriminaliteten eftersom jag upptäckte det här baseballträet på golvet i bilen..

Men Indien är ett överraskande land. Visste ni t ex att här finns inga plastpåsar annat än på flygpplatsen?! Det är förbjudet. Kossorna får man inte äta eftersom de är heliga, men det går bra att dricka mjölken. Jag har varit ute efter att köpa in tabletter till matbordet, men se det går inte för i Indien är man extremt miljömedvetna så det görs inget i plast här. Här jobbar man varje dag utom på fredagar, om man är muslim, för då är man hemma och ber hela dagen (kan vara en lokal grej för just denna stad). Man mäter sin rikedom i guld varför det är viktigt att ge hustrun så mycket guldarmband och annat som möjligt. Man äter bröd till huvudrätten. Och apropå mat. Både jag och Tina tycker att förrätten är som svenska huvudrätter. Den indiska huvudrätten är mer som en förrätt. Sen har man inga problem med att rapa ljudligt när det krävs. Inga alls kan jag berätta..

För två år sen så samlade myndigheterna ihop alla fattiga i New Delhi för att ge dem jobb. Det funkade i ett halvår sen drog dom eftersom de tjänade mer pengar på att tigga. De står ofta vid trafikljus och försöker sälja skräpsaker. Dock är det förbjudet att köpa från dem, man åker på böter om man handlar just vid trafikljusen. De försöker även se till att de flesta fordon går på miljövänligt bränsle.

Och inte helt otippat så har de problem med elen här. När vi åkte hit, till Moradabad, så slogs vi av, eller Tina eftersom jag låg i hennes knä och var halvdöd, att det var becksvart i byarna längs vägen. Guiderna berättade att det inte finns el på kvällarna. Andra saker som varit konstiga/annorlunda är att i Jodhpur t ex så gick alla i strumplästen på sina kontor. Pjucken stod utanför varje rum på en liten matta. Här i Moradabad så har cheferna skorna på, men övrig personal är barfota. Det är få kvinnor som jobbar här varför det känns jättekonstigt när männen serverar oss luncher/vatten/te/kakor. I synnerhet på de ställen där cheferna själva har serverat oss. Och innan nån feminist börjar bröla så menar jag att det är det är en märklig känsla i ett mansdominerat samhälle, och lägger inga värderingar i saken.

Indier är otroligt gästvänliga. Klart att de vill att vi ska handla och så, men de är verkligen genuint vänliga. Och var vi än går så går det alltid en man bakom oss. Tina tänkte ett ögonblick att hon skulle prova att springa, och se ifall han (oftast har det varit samma man) sprang efter.

Nu idag så har vi några möten till, bl a tillbaka till mannen med den fina kjolen skjortan. Vi ska till samma enorma showroom som igår, men nu har dom rensat det för vår skull, och fyllt på med andra varor som hans bror ska visa oss. Han har ett annat företag. Efter det drar vi tillbaka till Delhi. Precis. Fru Universum ska åka bil igen. Med en plastpåse i handväskan.

Så det lär dröja innan vi hörs igen, men då är vi tillbaka till Radisson Hotel där uppkopplingen är ANINGEN snabbare än här.

Over and out.