Okey, då kör vi ett maratoninlägg, del 1

Vaknar prick 04.00. Skitkul. Or not. Surfar runt halva jorden tills klockan blir 6.30 och jag kan jaga upp Tina. Om inte annat för att jag behövde sällskap och hon redan sovit i nästan 11 timmar. Åt en god papaya-frukost med Lassi. Det där vita ni ser i glaset. Nån sorts nationaldryck av yoghurt. När jag läste på lite om Indien så stod det massor om just denna dryck. Att man kan få den med saffransmak, med kanel och så vidare. Lät hur smarrigt som helst, varför jag var noga med att försöka memorera namnet. Självklart var jag lite småstressad, men det fastnade: Bang Lassi.

Dagen innan jag drar iväg så tänkte läsa på lite igen på den där sidan. Läste kapitlet om Lassi en gång till och det var en jävla tur, för Bang lassi är en Lassi kryddad med opium eller hasch. Det jag skulle ha heter bara Lassi. Jeeezus, det hade ju varit snyggt: "Excuse me, could I have a Bang Lassi please." Fast ingen av er skulle väl bli särskilt förvånad.

Trodde vi skulle till flygplatsen sen men businessguiden hade pressat in ett besök hos en tillverkare. Vi hamnade i ett showroom och jag trodde han hade rökt hasch eller nåt för vid första anblicken såg jag bara skit och tänkte att "den här resan kommer gå åt h-e".

Men sen blev det bättre. Maken: om inte skype fungerar lite senare så hittade jag bl a det här:

Alltså, jag hittade flera grejer, men tog 12 minuter bara att få upp dessa. Sen drog vi vidare till deras flygplats. Som är 9 månader gammal. Sprillans ny alltså. Dock gick det nog åt en och en annan Bang Lassi när de bestämde sig för att lägga en heltäckningsmatta över hela flygplatsen. Som är den 8:e största i världen.

Ser ni skylten till höger ovanför Tina? De har bönerum här. Så bra. Jag hade behövt ta en tur in dit före flyget för det gungade rejält kan jag berätta. Det satt en sik framför mig, alltså ingen fisk, utan en sik you now. Han var så skiträdd att han krampade fast i sätet framför. Man kan säga att jag inte blev mindre bajsnödig av det direkt. Just ja, apropå den avdelningen. Det går inte så bra. Både jag och Tina är livrädda för att bli bajnödiga och behöva gå på en hål-i-marken-toa, så varje gång vi ser en normal toalett, typ på flygplatsen, så springer vi in och försöker bli ett par kilo lättare, men det går inte alls.

Här sitter vi och väntar på avgången. Ser ni gubben med mobiltelefonen? Det är en businessman. Inga konstigheter alls. Om det inte vore för att varje gång det ringde på hans telefon så spelades Abbas: Money, money, money. Det är humor på hög nivå det.

Sen satte vi oss på planet. Och lämnade det 30-gradiga Dehli.

Så här snacksalig reskamrat har jag:

Det här skedde ungefär 5 minuter efter att hon försökte plugga in hörlurarna i ett skruvhål på stolen framför henne. Normala människor pluggar in dom i armstödet, men inte Tina för Tina är lite blond tankspridd. Fast hon tyckte att jag kunde bjuda på den storyn här i bloggen.
Efter 35 minuters flygtid landar vi i Jodhpur. Där fick vi stå på marken en halvtimme för det fanns bara plats för två flygplan i taget framför den pluttelilla flygplatsen.

Järnet till hotellet och dumpa väskorna. Sen drog vi till mässan.

Hörrni, jag måste pausa här. Det tar år och dar att lägga in bilder och jag har en skype-date med maken om några minter. Vi ska telefonsexa lite. Amen eller hur. Vi ska prata business. Och så ska jag få skäll för att jag shoppar. Sen kommer han säga att han älskar mig och saknar mig jättemycket. Klockan är strax 23.30 här så jag fortsätter när jag vaknar i morgonbitti. Vi har sovmorgon och ska äta frukost klockan 9.00 vid polen. Just ja, sa jag att det varit 33 grader varmt här idag? Tänkte att ni ville veta det.