Nu ska vi se om det funkar

I två och en halv timme försökte jag skajpa med maken. Hej och hå vad det inte gick. Jag kom inte in på nätet och eftersom det inte är några som helst problem nu, så är jag övertygad om att de släcker ned, eller vad man nu gör. Hann höra makens röst i 30 sekunder.

Jo, var var vi? Businessguiden berättade innan att "this is a very small fair. The one in Dehli in february is much, much bigger." Jomenellerhur. Här har man inga så kallade mässhallar, här har man tält. Big ones. Så vi halvsprang runt eftersom vi var sena och jösses vad grejer det finns. Såg en och annan blond kalufs så det är helt klart fler skandinaver här och handlar. Bort med dom liksom, jag vill ha ensamrätt. Ni som är inne i branschen: Miljögården, Green Gate, Misoni, IB Laursen, Affari, Lexington mfl handlar här.

Sen var vi klara för dagen och väntade på chauffören. Då kom en indisk limousine. Klicka gärna på bilden.

Lyxig kärra va?

Över huvud taget så kan man säga att bilparken i Indien inte är åt det lyxiga hållet. Jag, som är så jäkla rädd att åka bil när andra kör, har varit kolugn. För även om det är en miljard bilar, cyklar, tuktuks, och framför allt kossor, så kör de inte fort. Men de tutar precis hela tiden. Och nu har man börjat fatta jargongen: alla fordon "pratar med varandra". Man tutar för att tala om att man finns och att andra ska ha koll. Om idioten (alltså jag) klarar det så ska jag försöka videofilma och lägga ut här för det låter helt galet. Och här är man inte så noga med att folk ska sitta på ett säte i bilen. Kolla här;

Tillbaka till hotellet för att inspektera området:

Det ser möjligen inte mycket ut för världen men jösses så fint det är. Fast jag tänker inte bada. Det är bergis 22 grader i vattnet och jag doppar inte tårna under 25.

På kvällen åkte vi till ett palats. När alla kungadömen försvann här så var de många som gjordes om till hotell för att ägarna, Maharadjorna, eller vad de nu kallas, skulle kunna överleva. Tyyärr var det becksvart men jeeezus vad fint det var. Vi satt ute i den enorma trädgården. Och maten. Hörrni, ni måste hit. Helt otroligt god mat.

Ovan ser ni baren. Alla kockar stod ute i trädgården och lagade mat. Fast, namnet på restaurangen lämnade ju en del övrigt att önska! Ser ut som om man hamnat på en källarkrog men maten var to die for.

Det här ser ju inte mycket ut för världen men jag kan lova att det smakade!

Jag älskar nan-bröd. Och nästa gång jag är på en indisk restaurang hemma, så ska jag fråga vad det är för skit de serverar för det smakar helt annorlunda här!

Nämen hoppsan. Här ser ni grisen själv!

Och Tina var rolig. Businessguiden och hans kompanjon frågade om vi gillade stark mat. Nä, sa jag (man är ju en globetrotter och har koll liksom.) Jo, sa Tina. Jag försökte lite fint få henne att förstå att om man säger ja i Indien, så kanske deras preferensramar är något annorlunda än hemma i Svedala. Ehh, att det var kan jag säga. Så nu har Blondie fått lära sig att man nog kanske ska säga "så där", nästa gång!

Tina hade för övrigt fullt upp med trädgården vi satt i. Hon sprang runt som en yr höna och skulle fota alla blommor. Ja, vi är ju trots allt 40 plus även om den där blomstertarmen hoppade över mig. Hon blev helt till sig över att hitta våra svenska julblommor som stora buskar här.

F-n, nu måste jag dra ned till poolen. De har serverat vår frukost där. Hörrni, nu ska vi leka lite tills vi ses nästa inlägg. Kan ni gissa vad det här är?

De är lika stora som små avlånga gröna ärtor. Den som gissar rätt vinner en cykelpump.

Laters!