Ni har saknat mig va?

Jag har just genomlevt jordens längsta dag. Till att börja med har jag inte fattat att det är torsdag. Var stensäker på att det var tisdag. Tiden springer iväg här.

Morgonen börjar med att norra Indiens påfågelförening hade årsmöte utanför vårt hotellrum. Hade jag haft frukt, eller nåt, så hade jag försökt pricka dom. Lätt.

Inget varmvatten. Ringer receptionen. Pojke, strax över 18, kommer upp. Provar att köra vattnet i 10 minuter. Det blev inte varmare för det. Jag säger: "Is it possible for us to take a shower in another room?"
Pojken nickar. Och går. Jag väntar. På att nån ska ringa och säga vaaar. Ingen ringer. Jag stövlar ned till repan och frågar. Kvinnan ringer en massa samtal och säger till slut: "Mam, is it okay if we arrange a bucket with hot water?"

"Ehh, no, I need to wash my hair". Säger jag. Och får reda på att hotellet är fullbelagt. Till slut får jag prata med ägaren i telefonen, som frågar om det är okay att vi duschar i rum 17. Inga problem, säger jag.

Vi bor i rum 15. Så jag ska precis till att knacka på rummet intill när jag ser att det står 5 på det. Tittar mig omkring. Rummet in till 5 står det 10 på. Och så vidare. Mycket haschhisch på det här haket. Jag upptäcker att pojken står och väntar på mig. Jag får gå ned en trappa, vidare bort 250 meter, in genom en avskild öppning. Genom en stor brun träsnidad dörr. Då inser jag att jag är på ägarens domäner. Rum nummer 17 ligger på deras tomt. Ett rum för specialgäster, fick jag veta sen. Man kan säga att jag kunnat betala mycket för den duschen.

När vi checkar ut så kommer ägarens fru. En av de vackraste kvinnor jag sett. Vi pratar en stund och hon är mycket trevlig. När vi åker därifrån så berättar våra businessguider, som jag nu lärt mig deras rätta epitet: agenter, att kvinnan är en av kungafamiljens medlemmar. Fint så.

Apropå våra tre agenter. Härom dagen frågade de efter min bloggadress. I morse berättade de att de läst bloggen. Översatt av Google. Hej och hå, nu vet dom hur Blondie ser ut på morgnarna, att vi har ständiga bajsproblem, att man kunnat tro att Tina haft 11 batterier uppstoppade i röven när hon hittade den där textilutställaren. Så bra. Not.

Jag försökte förklara att jag nog inte trodde att Google översätter så bra. Att det säkert blir många fel. Det visar sig att endast ett 10-tal ord var omöjliga att översätta, men sen trodde han nog att det möjligen blivit felöversatt ett par gånger....som med battterier i röven. H-e, jag skulle ha låtit honom tro det. Och vilken himla tur att allt här är fantastiskt, jag hade ju smällt av om jag skrivit något negativt.

Klockan är strax efter midnatt här. Efter en fem timmars bilfärd så är vi framme i en stad som heter Moradabad. Jag måste sova, men tänker blogga i morgon bitti innan vi drar på våra 5 inbokade möten på fabriker runt om här. Jag har en hel del att berätta kan jag säga. Kan redan nu säga att jag aldrig skulle överlevt den här resan utan Tina. Det var länge sen jag skrattat så mycket. Hon är helt störd i huvudet.

Laters