Min dag i bilder. Och lite boktstäver. Väry långt

Morgonen börjar med ett sms från maken;

"Tänkte jag skulle muntra upp dig. Elräkning för nov-dec 14 771 kr."

Jamen så kul. Undrar vad den hade landat på om han inte hade bundit den..

Bra start. Not.

Kommer till jobbet och måste röja hela vårt blivande showroom. Just nu huserar femtioelva pallar med förberedelser till mässorna som startar från nästa vecka. Trollade bort dom så att målaren kunde komma in med sina prylar. Givetvis hade jag inte inhandlat tillräckligt med grejer, för att inte snacka om målarfärg, så han drog iväg och fixade det.

Själv åkte jag hit;

Just när jag tar den här bilden så konstaterar jag att jag gjort något med min mobil för jag kan inte mobilblogga längre. Major katastrof kan jag säga.

Tog en fika med ägaren/direktören på det här haket och sen handlade jag en massa plank och pinnar. För när man ska på mässa i Norge, så får man bygga monterjäveln själv.

Men eftersom man har schyssta kontakter så får man bra priser. Tack för det Fabian älskling! 45 såna här träpinnar (vet ju inte vad det heter) fick jag lyfta in i bilen. SnickarStina liksom. Lastade av på kontoret för vidare färd till målaraffären. Ska ha en speciell grön färg från ett särskilt märke, som skulle blandas till.

Tillbaks till kontoret och göra målarkillen glad. Snabblunch och sen iväg till IKEA i Barkaby för att köpa montermöbler. Som de inte hade, så jag fick dra till den andra IKEA....på andra sidan stan.

På vägen dit kom jag på att jag hade noll bensin så jag sladdade in på en OK-mack i Afghanistan Rinkeby. Eller om det var Tensta, jag har lite svårt att avgöra vad som är vad i den där hooden.

Jag tankar aldrig på OK. Jag är en Statoil-böna. Så jag letar febrilt efter den gula "kassa"-knappen. Ser inget. Åker två varv runt maskinhelvetet eftersom det står tydligt Kassa/Kort. Till slut kliver jag ur bilen och går fram och kollar. Ser fortfarande inget. Har med mig tonåringen som garvar läppen av sig och läser en finstilt klisterlapp.

Hur ska man se det där, va va va va?!

Kommer fram till IKEA i Kungens Kurva. "Världens största IKEA-varuhus" står det på skylten. Här har jag inte varit sedan tonåringen var typ 1,5 år. Hon fyller 20 om några månader.

Men man säger ju att har man en gång lärt sig att cykla så kan man. Alltså borde jag hitta rätt bra här eftersom det var det här IKEA-varuhuset jag växte upp med.

My ass att jag gjorde. Vi irrade omkring och jag fattade fan inte hur jag skulle komma till kassorna. Trots informationstavlorna.

Till slut så glodde vi på människorna för att se åt vilket håll de gick. Sent omsider kom vi igenom kassorna med det här som vägde tvåhundrafemtiotusen kilo.

Men nu kom nästa problem. Jag hittade inte ut. Såg en UTGÅNG och vi gick dit. Kom ut i friska luften och hade INGEN aning om var jag var. Tonåringen skrattade så att hon kissade på sig och kved fram ett "men mammaaaa, varför blir det alltid så här med dig?" Vi stod framför nån parkering som jag aldrig sett i hela mitt liv.

Jag bad henne stanna och började knalla. Fick tag i en personal och frågade om han möjligen visste var min bil var. Jag försökte förklara att det inte såg ut så här där jag parkerade. Han insåg att jag måste ha ställt mig på andra sidan huset.

Klickar man på bilden och kollar noga så ser man min fina parkering. Alldeles intill ingången. För jag gillar inte att gå nämlich. Man kan säga att jag stod ganska ensam där. Men hur det nu var så fick jag ju gå en kilometer för att hitta tillbaka hit. Karma

Sen lyfte vi in tvåhundrafemtiotusen kilo i bilen och drog till jobbet. Eftersom tonåringen skulle bort på kvällen och maken är på konferens med middag, så passade talibanen på att beställa den bästa middagen hon och jag vet. Mer om det strax.

Sen fick jag ett samtal från skolan. Talibanen ville absolut ha med sig en kompis hem. Där rök min planerade myskväll med henne. Satte mig i bilen kl 15.45 för att hämta dom. Men först lite köer. Har folk inga jobb, eller jobbar alla deltid?

Jag lägger mig i buss- och taxifilen. Bakom mig sitter en sur taxichaufför. Som tutar en gång i minuten. Jag låtsas som om det regnar. För jag vet som strax kommer.

Där bak sitter han. Gubbajävel.

Han fortsätter att tuta men alldeles här så dyker den här skylten upp. Som ni inte ser. Som ingen annan heller ser, eftersom det är trädgrenar i vägen. Där står att man får köra i bussfilen under vissa klockslag. Vilket jag alltså gör. Men idioten fortsätter att tuta och har sedan en stund satt på helljusen. Man kan säga att den är taxiidioten kan vara glad att jag var på bra humör för annars hade han lätt kunnat få ångra att han vaknade den här dagen. Till slut kör han om mig och ger mig fingret. I love you too baby, ropar jag ut genom fönstret.

Kommer hem och går upp till övervåningen. Men först måste jag ta upp makens två par strumpor från trappan. I det här huset används nämligen trappan som en tvättkorg.

 Suck, suck och trippelsuck. Vidare in till talibanen. Som, trots att jag tjatar, fortfarande tycker att det är jul varje dag.

Fast mitt ärende hit in var den här;

Talibanen har alltså en storasyster på knappa 20 år som tyckte att lillsyrran skulle ha en egen telefon, så hon köpte en i födelsedagspresent i somras. Inte så smart. Just den här kompisen, som är hemma idag, älskar att tillsammans med talibanen ringa halva Sverige. Så jag gömde den.

På vägen ned råkade jag gå in i tonåringens rum. Och såg att frukostresterna stod kvar. På golvet. Fick ett psykbryt.

Passade på att plocka och städa lite. För i morgon kommer städerskorna efter flera veckors ledighet. Halleluja.

Just det. I företagsflytten dök det här upp.

För några år sen så fick jag sprojtans nya golfklubbor av maken. Jag har aldrig i hela mitt liv spelat golf. Som om jag har tid liksom. Så den här bagen har jag inte ens öppnat. Någonsin. Bar ned den till källaren.

Ut till köket för att göra värsta godaste middagen;

Japp. Blodpudding och bacon. Herregud som vi njöt!

För nån vecka sedan så köpte jag en kokosnöt. Jag kan ju inte äta sötsaker längre och tänkte att det skulle kunna funka med kokos. Problemet är att jag inte orkat gå ned till garaget och hämta hammaren.

Men så kom jag ju på att ärkehamstern och latkorven till make hade en. Utanför sitt arbetsrum:

Jag blev så till mig i trasorna och tänkte inte på konsekvenserna när jag bankade skiten ur kokosnöten. Pang, tjoff, så sprutade det kokosmjölk över halva köket.

Och den smakade skit. För att den var rutten.

Så nu är jag sur. Hejdå.