Amatörernas afton. En nyårsafton med maken. Dum, dummare, dummast

Jag tycker väldigt illa om fyrverkerier. Alltså, de är fint att titta på, men bara om någon annan bränner av dem. På långt avstånd.

Så i det här huset har det alltid varit strictly forbidden med sånt där. Tills igår. Tydligen. För under tiden jag spenderade 10 timmar på jobbet så passade maken och talibanen på att köpa fyrverkerier. Några stavar och nån sorts cocktail-historia med 16 smällare.  Talibanen var i sjunde himlen. Äntligen får vara med om fyrverkerier liksom. Mig försökte han blidka med att inhandla hummer, räkor och svamp-paj från den lokala fiskaffären.

Nåväl. Kvällen börjar med att vi först eldade vi upp merparten av hallgolvet, som sågats i småbitar. Skön känsla att se det äckliga golvet brinna i öppna spisen kan jag säga. Ska nog göra detsamma med köksgolvet tror jag bestämt.

Efter maten blev tant lite trött. Talibanen tjatade hål i huvudet på oss och undrade när klockan skulle bli tolv. Vi hade lovat henne att få vara uppe till dess och se på när pappa sköt smällare.

Så här trevlig var jag kl 22.00. Då hade orken tagit slut.

Sova sig lite soffa. Strax efter mig så slaggade talibanen in.

23.30 så väcktes jag av en förväntansfull 7-åring och en minst lika förväntasfull make. Här skulle det smällas smällare.

På med kläder och ut i snöyran. Det började jut jättebra; en av smällarna drog iväg åt helt fel håll, lyckligtvis inte mot oss. Dock blev talibanen tillräckligt skärrad för att meddela att "det här var nog inte så roligt i alla fall mamma."

Fem minuter i tolv så vill maken skjuta av den stora pjäsen. Den med sexton vad-det-nu-var-för-grejer-i. Jag sa att han skulle lugna sig till tolvslaget men icke. På´t bara. Och vad händer?

Det börjar smälla utav helvete och grejer flyger kors och tvärs. Rakt emot mig och talibanen, varpå jag rycker tag i hennes overall och kastar in henne och mig innanför köksdörren. Maken inser att nåt är fel och springer fram mot smällaren. Rättelse: Maken, FYRTIOFYRA ÅR, springer fram mot smällaren och ska sparka iväg den för nu åker varenda jävla raket mot huset. Han får en raket rakt på handen, så den svullnar upp och ser ut som en handboll.

Det syns inte här, men på andra sidan av den här lilla "kullen" så hade han kört ner den stora fyrverkeripjäsen. Typ 5-6 meter från huset skall tilläggas.

Kolla ovanför köksdörren där. En av raketerna flög rakt in i väggen. Det blev alltså brännmärken. Maken har med andra ord lite fasadmålning att göra till våren.

I efterhand kom han på att hela grejen skulle stå på plan yta. Handen var så illa däran att vi ett tag trodde att den var bruten och att vi skulle få åka in till sjukhuset.

Så man kan säga att prick klockan 24.00 så stod jag och talibanen i köket och tittade ut på en jävla krondåre, som hoppade omkring och försökte sparka iväg fyrverkerier. Och jag konstaterar att han inte ens kommer i närheten av några smällare så länge jag är fru i det här huset.

Och eftersom han lusläser era kommentarer, så kan ni gott skriva ett par väl valda ord till honom.