Om att åka tunnelbana med Polen

Efter att ha haft en flera timmars skittrevlig middagstur på en båt, som åkte runt på kanalen..kanalerna, eller hur det nu var med det där, så kliver vi iland och konstaterar att i den stadsdel vi befinner oss i, är tvärdöd. Inte en taxibil. Och vi är ett 10-tal personer som kommer bort från huvudgruppen, dock med en av de anställda från det tyska designföretaget som vi besöker.

Alla, utom undertecknad och maken, är rätt på kanelen. Tysken leder oss ned till tunnelbanan och vi åker till Centralstationen. De två representanterna från Polen är aspackade, men roliga. Plötsligt drar den ene av dem i handbromsen. Lite rörigt kan man säga att det blev.

Väl uppe på gatan så dröjer det ett tag innan vi får tag i taxibilar. Under tiden hittar samme galne polack ett gäng såna där avspärrningsstaket som poliser brukar använda. Han drar ut dom i gatan och spärrar av vägen. 30 sekunder senare kommer en buss. Som bara fortsätter att köra. Upp på trottoaren och förbi hindret.

10 fullvuxna medelålders (ajajaj, det där svider att skriva..) står på andra sidan vägen och garvar läppen av sig.

Taxibilarna kommer och jag och maken hamnar i samma bil som Finlands-representanterna. Man och kvinna. Gifta. Mannen var kalasfull. Chauffören, som pratade mycket dålig engelska säger nåt om "fish market" och "sex bar". Jag säger "No no no, we are going to hotel so and so!", men finnen börjar gasta "Oh, take us to the sexbar!" Och började sjunga Tom Jones "Sexbomb", fast "sex bar, sex bar".

Gudskelov så var frun den med byxorna i familjen, för hon upplyste maken om att det minsann inte skulle bli nåt av med nån jävla sexbar.

Väl hemma på hotellet kastade jag och maken oss ur bilen och drog upp på rummet som en avlöning.

Herregud. Vi är ju faktiskt medelålders. Orka festa hela natten i baren med alla andra. Nänä, här ska sovas beautysleep.

I morgon blir det möte. Vi ska bl a se hur de två norska brudarna ska bära sig åt för att få med sig 58 st askar med ostknivar i sina resväskor. De fick för sig att de skulle spara fraktkostnaden med att själva transportera hem varorna. Halva kvällen har därför gått åt till att garva läppen av oss åt dom, eftersom DHL förmodligen skulle ta typ 3  000 kr (Norge är inte med i EU varför frakt och tull kostar skjortan.) medan de kommer torska på typ 10 000 kr i övervikt då väskorna lär väga cirkus 60 kilo! Och deras miner var obetalbara när de även insåg att, fördela gracerna med att ta ett gäng ostknivar i handbagaget inte kanske vore en så jäkla fiffig idé så här i terroristtider. "Ojdå, vi tänkte ikke på det vi!"

Hur som helst,  sen bilfärd till flygplatsen, flyga sig lite, åka sig lite bil. Hemma vid 19-tiden. Blogga sig lite.

Om inte planet störtar.

Fast allra först tänker jag sova. Kan meddela att i detta exakta nu så hör jag hur ett par har sex bakom min huvudkudde, och ett annat par bråkar så ända i helvete på andra sidan väggen: dörrar slås igen och nån kvinna skriker lungorna av sig.

Maken, min alltså,  ligger intill och snarkar så att gardinerna fladdrar. Och fiser.

Jag längtar hem.