Kom så ska ni få höra om en riktig skitdag

Planen:

Vara i Nyköping 8.00 (en timmes resa) och ta emot flera pallar smidesvaror från Estland och sen packa hela dagen. Hämta talibanen kl 15.00 och åka till kompis och fika sig lite.

Nänänä. I stället blev det;

Försov mig och var i Nyköping 09.05. Fick då besked om att varorna "fastnat någonstans" och kommer först torsdag. Bra. En dag åt helvete när jag kunde suttit på kontoret och jobbat. Maken kommer en timme senare för att gå igenom bokföring.

Får ett samtal från tvättmaskinsreparatören som låter meddela att det inte är nån idé att laga maskinen, "spricker en kudde så är det rena dödsstöten för en tvättmaskin, ytterst få går att fixa till, eller ja, det går ju, men det kommer kosta er minst 5000 kr och då kan ni lika gärna köpa en ny, och med tanke på hur mycket du tvättar så måste du ha en bra maskin, och de ligger på mellan 10-12000 kr." Kul. Skitjävlakul.

När jag ska lämna företaget så frågar gamla ägaren om han kan få skjuts till Stockholm. Inga problem. Vi drar. Efter en stund ringer maken och talar om att varken företagstelefon eller bredband funkar,  (kan kanske ha nåt att göra med grävskopan som gräver utanför huset...) och han har ingen laddare till mobilen, vars batteri håller på att ta slut och "det går åt helvete för jag måste kunna ringa!"

Hinner precis hämta talibanen när telefonen ringer igen. Följande sker:

1) Maken är vansinnig då kortinlösenföretaget Point, alltså det bolag där era pengar "hamnar" när ni betalar med kort, har problem, varför inga Pointkunder, det vill säga vi, har fått några som helst transaktioner in på vårt konto. Skulle ha varit oss tillhanda senast igår måndag kl 00.00. Katastrof då det rör sig om stora summor.

2) Vi bankar en gång i veckan. Alltså stoppar en kassett med pengar i ett hål i väggen. Dessa insättningar har kommit bort. Vi har givetvis kvitton, men det hjälper föga då man gör på ett visst sätt och de kan hävda att vi inte har gjort så. Och var det inte katastrof innan så är det det nu. Maken säger att jag måste till kontoret "fort som fan och hämta våra kvittenser, kopiera och åka ned till banken och visa, så får de hjälpa till och jaga fram stålarna."

Talibanen går denna vecka på friidrottsskola här i området. Hon är således helt slut när jag hämtar henne. Därmed på icke så gott humör. Jag inser att jag får ställa in besöket hos kompisen. Hem och lämna av grejer. Glömmer att larma med fjärrkontrollen, vilket betyder att larmet hinner gå hos Securitas. Tänker inte så mycket på det eftersom det liksom inte tjuter hos oss i huset.

På väg tillbaka till bilen för att hämta kvittona på kontoret och vidare till banken, så får talibanen ett frispel och vägrar gå en meter. Tänker inte lämna huset. Jag får panik och säger "okey, du får vara hemma och titta på tv, men jag låser alla dörrar och du går inte en meter från soffan! "

Både kontor och bank ligger ett par minuter hemifrån. Jag kör med gasen i botten och ringer hela tiden hem och kollar. Samtidigt sitter maken i Nyköping och sms:ar för att spara batteri. Skriver nåt om "var är nyckeln?"  Jag svarar att jag har min företagsnyckel med mig, vadå'ra. Typ. Det visar sig att han har glömt sin hemma. Och jag fick ju med mig gamla ägaren och hans nyckel med till Stockholm...hej och hå.

Kommer fram till banken och möts av lappen här ovan. Får ett jävla tokspel med en sms:ande galen make i Nyköping som inte kan låsa lokalen och en ensam strax 7-åring hemma. Och ett låst jävla bankkontor. Jag bankar på dörren och en sommaranställd liten smal och brunbränd snärta öppnar, och ska till att läsa lusen av mig, när jag bara "jajaja, jag måste in", och smiter förbi henne.

Lämnar kvittona till berörd person, som tycker det hela är väldigt mystiskt. Typ: "sånt här händer aldrig, är ni SÄKRA på att ni har stoppat i pengarna ordentligt?" Jag bara "Ehh, nu är det så att jag har en man som tror att han ska bli rånad på soporna varje gång han slänger dem hemma, så du kan vara lugn för att han har stått kvar en kvart och kollat att pengarna verkligen har slussats igenom."

Järnet därifrån samtidigt som talibanen ringer; "Mamma, vakterna (Securitas) ringde men det var ingen fara för jag visste vilken kod jag skulle säga!" Herregud, hade helt glömt att larmet gick när jag klev in. Hade ju varit snyggt om hon inte kunnat koden, för då hade de varit där på två röda och garanterat ringt Socialen. Bra mamma.

Väl hemma så får jag det femtioelfte sms:et om påstående om att det är jag som har slarvat bort företagsnyckeln för "du har fått två stycken". Jag skickar tillbaka mitt 5:e svar med samma innehåll: "Nej, jag har bara en nyckel och ja, den sitter på min husnyckelring."

Till slut får jag ett sista sms, då han inser att det inte är nån idé att skylla på mig: "På bordet i sovrummet troligen. "

Nu är klockan 16.20 och jag är helt slut i pallet.