När man har allt annat än gröna fingrar

Min mamma bad att få några kvadratmeter av min trädgård, för att odla lite grönt.

Jag är inte nån vän av grönsaker. Möjligen tomat och gurka. Ungefär. Dock äter mina barn det, så det är inte så att jag inte har sånt jox hemma. Kanske inte i så stora mängder och det var väl därför som mormor nu skulle odla lite.

Idag ska jag grilla och slå på stort: jag ska göra en god sallad. Minns att mamma sa nåt om att det fanns sallad bland det hon sått, så jag stolpar ut och ska hämta lite. Först går jag runt lådan ett par varv. Jag vet ju fan inte vad som är bak och fram på en grönsak, så jag är tveksam.

Till slut kör jag med uteslutningsmetoden och chansar lite. Klipper av ett gäng blad. Går in och sköljer av. Smakar lite. Asså, det är ju inte isbergssallad, det är ju helt klart, men det smakar ju inte skit i alla fall. Tror jag.  Jag försöker komma ihåg exakt vad det är hon egentligen har planterat därute, men kan bara konstatera att inget av det lär vara giftigt, så jag fortsätter att göra en sallad.

Om en kvart kommer svägerskan och ska äta middag med oss. Jag tänker inte säga nåt och ramlar hon inte ihop knall fall efter maten, så är det ju lugnt. Antar jag.