Ja. Jag kom helt av mig häromdagen när jag noterade att en Anonym frågade om jag över huvud taget tycker om min man.
Men så kom jag på att denne Anonym givetvis precis har halkat in här hos mig.
Annars hade hon/han aldrig ställt frågan.
FÖR GIVETVIS ÄLSKAR JAG MIN MAN.
Men om jag nu, än en gång, ska ge mig på att förklara varför jag hänger ut honom här så gör jag väl det;
Jag känner ytterst få som är gifta med sina chefer.
Och om man nu råkar vara det, så är det extremt få som dessutom har företag ihop.
Och eftersom vi nu lyckats pricka in två av två omöjliga scenarier så medför det vissa saker. I synnerhet om personen ifråga också är en mycket krävande människa. Om än älskvärd i andra sammanhang.
Till exempel att man ibland kräks på tillvaron. Han lika mycket som jag.
Men jag har valt att ventilera mig här.
Och även om min man är mitt livs kärlek, så är min chef långt ifrån en drömchef.
Simple as that.
Och han är en mycket speciell människa. Det vet alla som har träffat honom. För att inte prata om de som har jobbat med honom. Han är extremt intelligent och allmänbildad, otroligt social och en jävel på att sälja.
Men never the less så är han en skit som chef. I alla fall om en av de anställda råkar vara frun. För all frustration och alla problem, som per automatik tillkommer den här typen av människa, går givetvis ut över frun. Och jag tar bra mycket mer skit än vad någon ens kan föreställa sig. Det vet dom som känner oss.
Men den största negativa effekten av att vara gifta med varandra på jobbet är att man fullständigt tappar respekten för varandra. I alla fall när man, som vi, har ett jävla humör båda två.
Och för min mans del så är arbetet det som gäller. All vaken tid.
Han tänker jobb, han äter jobb, han skiter jobb, ja, ALLT handlar om jobbet och framtiden. Tänk er att var ni än är, i vilket sammanhang ni än befinner er, så är det alltid jobb som pratas; på väg till City Gross, i hängmattan i Thailand, på den romantiska middagen, vid söndagsfrukosten. Jobb, jobb, jobb. Strategi, strategi, strategi.
Så mina kära Anonyma vänner och annat löst folk: just DET kan vara mycket frustrerande så ibland blir han uthängd mer än vad en "normal" äkta man skulle bli. För jag spyr helt enkelt på den här "mäjka-business"-världen ibland. Eller ofta.
Och trots det, så skall man lägga på minnet att HAN var den som tjatade hål i huvudet på mig om att fortsätta blogga. Trots att han mycket väl vet att jag inte har några skrupler när det gäller honom.
Han läser min blogg med lupp. Han går igenom varenda kommentar, så tro mig, han har järnkoll på vad jag skriver här!
Så.
Nu har jag förklarat en gång till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
16 kommentarer:
du behöver inte förklara tycker den anonyma ska läsa hela din blogg! Eller stå för sin åsikt istället för att vara anonym!!
KRAM
En av anledningarna till att jag läser din blogg dag ut och dag in är att vi har ruggit mycket gemensamt.
JAG FÖRSTÅR DIG!
FORTSÄTT VENTILERA DIG! Annars blir man knäpp!
Jag lever med en HELFINNE! Med för tok mycket temprament! Jag har en liknande taliban och även en tonåring, dock en kille som inte snor sminket! Jag har också egen firma som mannen är mycket inblandad i. Till skillnad från dig så är dock jag chefen. Fast jag tycker du "chefar" bra!
Så fortsätt i samma stil! Hur intelligent han må vara så hade han inte klurat ut vardagen utan dig!
Go Mona, go!
Du e bäst!
Jag glömde säga det att jag älskar också "finne"
Min finne menade jag....
Hälsa din man att jag också älskar honom. Eller nej, förresten .. Hej du lilla bilmarodör. I love u too. Och ni är en perfect match.
De som känner dig irl eller genom bloggen som jag gör förstår mycket väl hur mycket du älskar din man. Det är när man älskar någon som man vågar spy galla och ventilera som du gör. På ett mycket underhållande sätt.
Att maken övertalade dig att fortsätta blogga är verkligen ett tecken på er kärlek ^^
Keep on darling!
kram
Är säker på att kommentaren fr den s k Anonyme, inte var din kära man... *asg*
Som bara vill försäkra sig om lite kärlek efter aaaaaallt han staaaackaaaarn gått igenom med sjukdomar... *gapskrattar*
Kram o puss
Tack för din lååååånga kommentar! TACK!
En av era fd. säljare är min vännina. Världen är liten. Jag är i alla fall döglad att hon visade mig din blogg.
Jag lovar att gå in er monter! Jag har pratat med din man men det var innan jag kände till bloggen. Jag minns att han var en jäkla duktig säljare...
jag tycker att man kan se kärleken mellan raderna här. =)
Jag är makens chef (snarast en av dem)...och jag väntar med spänning på att han ska börja blogga :)
Det råder inget tvivel om att det finns kärlek bakom dina ord. Annars skulle du nog inte skriva som du gör.
Kan bara instämma med övriga, samt passa p åatt tillägga att folk som är för tröga för att begripa lite kärleksfullt raljerande behöver man absolut inte bry sig om. Det är liksom det fina med bloggandet.
Du är skitkul, och din käre make antagligen rätt nöjd med att vara halvkändis bland en massa kvinnor i Sverige... :-)
Jaha, men intelligensen och allmänbildningen har inget med att byta proppar att göra?? :)
ninaerica
Har inte för en sekund misstänkt att du INTE älskar din man (Mr Universum?).
Och jag är dessutom helt säker på att du tagit väl hand om honom under sjukdomsperioden efter förtäringen av den 5 dagar rumsvärmeförvarade Janssons frestelsen, utan att nämna det i bloggen.
Mr Darcy (min sambo) vill inte alls förekomma i min blogg, så därför nämns han mycket sparsamt och i mycket positiva ordalag. Så det är mycket som censureras...
Det kändes bra att få tala ut litet.
Kram till båda makarna Universum
Du anonyma: allvarligt talat, varför läser du monas blogg? Vad har du för utbyte av den? Du verkar ju mest störa dig på henne!
Hitta någon surblogg, så du kan känna dig hemma!
Jag vet att du älskar din man, jag har ju hängt med ett tag.
Jag och maken har företaget ihop. Men vi jobbar nästan bara ihop när vi är på tjänsteresa, typ mässa i Vegas och annat trevligt. :D
Anar att du älskar din man!
Men du!
I got N E W S for u:
Jag älskar min "fru" (hon e inte äkta fru utan mer sambo-fru)
Så de så!!
Skicka en kommentar