Kallt rostat bröd och gröna ägg kan inte få oss på dåligt humör denna morgon heller. Efter frukosten har vi en timme på oss innan våra agenter kommer. Tina får en fiffig idé: "
vi går ut utanför hotellet och fotar lite". Så vi går förbi grindvakten och ställer oss två meter utanför hotellets gallergrindar. Bad idea.
Först är det ganska lugnt. Sen inser vi att vi håller på att skapa årets kaos. Bilarna tutar, motorcyklar åker fram och tillbaka hundra gånger. Bilar stannar till och med. Vi upptäcker dessutom att ytterligare en vakt inne från själva hotellet anslutit och står tätt bakom oss. Det är fullständig kaos och vi inser snabbt att vi måste in på hotellet igen. Herregud vilken pärs! När agenterna kommer för att hämta oss så säger dom:
"You shouldnt have done that!"
Och här kommer en gående kiosk.
En daglig syn på vägarna. Denna är lätt lastad kan jag säga.
Ser ni vaktens pickadoll? Det är inte direkt så att man muckar med honom.
Jag pratar ju ofta bajs här i bloggen. Det här är kobajs. Plenty. Som man är noga med att använda när man lagar mat t ex. Alltså elda i spisen med. Såna här bajshögar finns det precis överallt.
Vi sticker iväg till första mötet. Jag hade hoppats att de inte skulle ha något av intresse men tjena. Femtielfte stället som jag hittar en miljard prylar jag vill ha. Och jag blir ännu gladare när jag hör att de inte säljer till någon i Skandinavien. Nä, inte det fula skiten ni ser på väggarna.
Här sitter jag och går igenom priserna. Det är i såna här lägen jag behöver maken.
Allt man hittar kan man få i vilket material man än vill. Och i vilka färger som helst. Så hjärtskålarna överst vill man naturligtvis ha i annat material/färg.
När dagens möten är avklarade så drar vi iväg mot Delhi. Och hamnar på en indisk McDonalds.
Ett helt kycklingburgarmål kostade 14 kr. Det kan man ju stå ut med.
Efter en stund åker vi över floden Ganges. En världsberömd flod som man tydligen går och doppar sig för att rena sig från sina synder. Hmm, jag skulle nog behöva bada en vecka där tror jag visst. Tina var till sig i trasorna, själv är jag som bekant fullständigt ointresserad av geografi och sånt tjafs. Även om en del som kommenterar tycker att det hör till allmänbildningen. Tough shit.
Sen passerar vi en vägtull á la indisk stil. Här är nästan alla tullar privata. Myndigheterna hyr ut tull-luckorna till privata företag som tar hand om stålingarna. Dock är avgiften fastställd av regeringen.
Just det ja, här finns det mycket apor. De springer omkring lite överallt. Småapor. Sen finns det större apor som folk har kopplade. Jag frågade varför. Det visar sig att småapor är ett jädra gissel som förstör allt de kommer över. Då fixar men en stor apa, som man har i koppel. De små apona är svinrädda för dessa stora, så de drar direkt om en sån är i närheten. Helt sjukt.
Bilresan tar tre timmar denna gång. Det här med regler är inte så noga. Är vägen 3-filig så går det skitbra att ligga 5 bilar i fil. Och det är inte helt ovanligt att bilarna kör i motsatt riktning. Även om det finns en bred refug emellan. Oftast gör det så för att det inte finns nån möjlighet att svänga där de vill svänga, och då är det lättare att köra mot trafiken ett par kilometer. Så vanligt att jag slutade räkna vid 22 sådana händelser under denna färd. Hemma hade man ju skitit på sig om en bil eller lastbil kom körandes rakt emot en. Här bara svänger man lite åt sidan så att man kan släppa förbi den. Och så lite tut tut på det. Vansinnigt.
Vi passerar mangoträdsodlingar, senapsfält och sockerrörsplantager. Tina kör på med sin svengelska:
"Oh, oh, look, sugarrör!" Jag skrattar så jag kissar på mig och hon fortsätter:
"det är fanimej viktigare att veta att de under en säsong kan skörda två gånger än att jag säger sugarrör!". Och så skrattar hon.
Till slut är vi framme i Delhi. Där bor mellan 20-30 miljoner människor. Det finns ca 20 miljoner bilar. Och var tredje månad måste man lämna in sin bil för miljökoll. Att den inte släpper ut mer än lovligt med skit. Annars får man tunga böter vid kontroller. Våra agenter skrattade åt mig idag. Det körde förbi ett gäng med såna där ambassadbilar som jag bloggade om häromdagen. De där vita med gardiner ni vet. Jag sa nåt om dom och de sa "
Oh no, it´s goverment cars, not from the embassy. Embassy is the BRAND NAME of the car!" Jamen jaha. Lätt att veta liksom. De berättar att bilarna är skottsäkra och mycket moderna även om modellen är aningen gammal. Ehh, aningens va.
Sen blev vi tvungna att dra till ett mall, köpcentrum, för att köpa en resväska till Tina. När vi skulle gå in så stod de beväpnade vakter och gick igenom våra väskor. De är sjukt noga med säkerheten här. Livrädda för att man ska ha en bomb i handväskan.
Jag passade på att göra en liten taliban hemma glad med blingbling-flipflopar. Med kilklack. Hon kommer vara i sjunde himlen.
Väska inhandlades och vi frågade om vi möjligen kunde få ledigt och tillbringa kvällen på hotellrummet.
I en vecka har vi släpat omkring på en flaska champagne från Arlanda. Av med kläderna och korka upp champagnen. Eller alltså, inte så..ni fattar.
Tyvärr kan jag inte berätta men Tina har handlat en grej och det krävdes två timmars logistik för att få ned innehållet i resväskorna. Jag kan tjalla lite och berätta att när hon kliver på planet så kommer hon ha på sig ett par byxor, en kjol och över det en klänning. Och för att toppa det så har hon på sig ett par, tre sjalar också. Vi jagar vartenda gram just nu så eventuellt kommer hon ha på sig ett gäng trosor också.
Eftersom Tina aldrig har använt sig av room service så bestämde jag att vi skulle äta middag på rummet. Mitt i all packning så knackar det på dörren. Hon står närmast dörren och vi tänker inte på att hon endast är klädd i trosor och t-shirt. När killen vänder ryggen till så drar hon ned t-shirten så långt det bara går och försöker se världsvan ut. Sen "tvingade" jag henne att skriva under notan också. Sånt som hon bara har sett hur de gör på tv.
 |
Japp, det är två påsar chips ni ser på sängen.
|
Återigen en matupplevelse. Och så en tallrik färsk frukt till efterrätt. Vi skålar i champagne. Vi har haft en enormt rolig resa och upplevelsen har varit total. Men vi har två dagar kvar. Eller ja, vi åker hem på måndag. I morgon ska hon och jag sitta större delen av dagen och gå igenom alla bilder och försöka strukturera upp allt. På eftermiddagen har vi möte med agenterna som vill veta vad vi tyckte om allt och hur vi planerar framtiden.
Nu ska jag skajpa lite med Tara-Christina. Morsning.
