Ibland undrar jag om jag lever i en film.
Föreställ er följande;
En man är gift i många decennier med samma fru.
De har barn.
De har barnbarn.
De har eget företag.
Alla är lyckliga.
Mannen dör plötsligt.
En kvinna dyker upp.
Med en liten son.
Som är resultatet i ett pågående 7-årigt förhållande.
Och jag får plötsligt jävligt svårt att andas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Ups.... Och det är inte Stenbäck du talar om gissar jag...
ojda, forstår sjokken!
man vet aldrig med andra ord!
Chock och kaos!
Shit om d skulle hända!?! Vem e de som måste genomleva ett sånt helvete på jorden?
Tror nog tyvärr det finns många som har hemligheter i garderoben som de av någon anledning tror inte ska komma fram...
Eller så kanske de hoppas att det ska komma fram för de är för fega för att berätta...
Sånt här händer oftare än man tror. Ibland vore det faktiskt bäst om det inte kom fram...
jo, det låter ju lite som en film. undrar bara hur man skulle skriva slutet på berättelsen...
skriv gärna och berätta hur filmen fortsattte
stora kramar
Jävel va gött!:-D Hoppas nu bara att bruden är trevlig!
Det är hon antagligen eftersom mannen har bra smak (måste han ju ha eftersom han är gift med dig)...*haha*
Här i stan rullades det fram en historia som är smått osannorlik. Mannen levde med 2 familjer i 18 år. I ena familjen har han 4 barn i andra 2 barn. Egen företagare! Jag fattar inte hur han lyckades. 18 år. Skulle inte klara en dag!
Måste läsa det två ggr. Blir helt matt, vilken chock
Har hört en liknande historia...frun och mannen kan ej få barn men lever trots allt ett långt och lyckligt liv tillsammans. När han dör dyker "den då vuxna sonen" upp ifrån ett förhållande på sidan om.
Änkan tänkte, efter att hon gråtit svurit och inte hade en chans att ta död på f-ns tyget. -om han ändå hade sagt nått så hade dom ju haft "sonen" och fått uppleva honom tillsammans....
Mmm, och det värsta är att man vill ju inte bli inblandad. Jag kände maken i många år, aldrig träffat frun. Förrän nu. Och som hon sa: det är för jävligt att jag berövats min sorg för nu är jag bara förbannad!
Ja, jag tror att det är så det är
-man berövas sin sorg och får inte ta ihjäl skitstöveln....
Skicka en kommentar