Min man är lite speciell när det kommer till födelsedagar. Det ska vara många presenter och det ska vara personligt.
I år får han ett medlemskap i en skytteklubb. Där tar det stopp. För han är en sån som "har allt". Så jag tänker att jag ska göra som han gör: köpa saker som huset behöver.
Och eftersom han gillar vår Weber-grill och "chääfar" över den så tänker jag att jag ska "pimpa" upp den lite.
Handlar således en jädra massa tillbehör.
Maken öppnade alla presenter, sa tack och jag kunde på lång väg se besvikelsen. Och jag frågar stillsamt varför det går så bra att köpa infravärme o dyl till hustrun, men inte sånt här till honom.
Så nu är han jättesur på mig. Och jag har packat bilen full med alla Weber-prylar, för dom lämnar jag tillbaka. Sen åker jag åker köper nåt PERSONLIGT till honom. Nåt som han egentligen inte behöver men som kanske gör honom lyckligare.
Och nästa jul/födelsedag som jag får ännu en opersonlig present, ja då kommer jag kasta ut honom.
Märks det att jag är lack, eller?!
Rösta på mig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Ge honom en filt och en nyckel till Talibanslottet. Där kan ha få bo tills han insett att man skall vara tacksam och glad över ALLA presenter man får.
Köp honom en fin sovsäck och ett liggunderlag, det kommer han att uppskatta när du slängt ut honom. :)
Skicka ut honom ett par veckor (minst) i "stutabåset". Han kan också ordna sitt eget födelsedagskalas i fortsättningen.
Jättekram till Mona från Annette
Mona,
Min Weber är typ det enda jag behärskar till fulländning i hushållsarbetet. Jag är sån sopa på massa annat och då är det oerhört skönt att vara kung nånstans. Nämligen vid grillen. Och om jag skulle behöva NÅNTING, så mycket som en grillgaffel eller en tändkub eller ett fiskhalster, till grillen, så hade jag skaffat det. JAG hade köpt det. Inte nån annan. Jag tror att Maken kände sig besviken på att du inte litar på honom, att han har införskaffat allt han behöver vid grillen.
Det handlar alltså inte om revirtänkande eller otacksamhet över opersonliga presenter, tror jag. Utan om att du gav hans självförtroende en liten känga. (Det räcker med att du hånar honom offentligt för att han inte kan snickra.)
Är detta barnsligt? Ja, visst kanske, men framförallt mänskligt, och om du rannsakar dig själv, så tror jag du också inser att presenterna var ganska kassa.
Vänliga hälsningar
Peter Barlach
PS: Huruvida man ska se glad ut och spela tacksam eller inte över presenter som man inte vill ha, handlar i alla fall inte denna kommentar om.
Snacka om att Maken din får rött kort av mig. Talibanen verkar klart mycket mer mognare än han i detta läge.
Även jag skulle lacka ur på det beteendet, precis som du.
Stå på dig och låt ingen annan stå på dig.
Kram
Glömde säga..
Ska han ha personliga presenter så ska även du ha det. Nån jävla rättvisa ska det va
Tack alla ni för era snälla kommentarer! Och
Peter: Mjjaaa, jag var lite otydlig i min ilska: problemet var inte alla Weber-prylar, som han hade blivit jätteglad för på en vanlig tisdag, problemet var att det inte var PERSONLIGA saker. Det måste vara PEEERSONLIGT. Det var därför jag lackade eftersom han givit mig en infravärme. Och jag tyckte att vi hamnade på sandlådenivå, men; nu har jag lämnat tillbaka prylarna och införskaffat kalsonger (på talibanens inrådan)en tröja och en väldans snygg skjorta. Så nu är han en lycklig make igen.
ok, vad bra. jag tror i alla fall att jag hade lite rätt.
hälsa.
trevlig helg!
Din kära make kan byta med mig. Jag fick inga presenter alls eller en bok. Bara för att fästmannen inte kunde ge mig det HAN ville ge mig. Att jag hade önskelista sket han fullständigt.
Men han förväntade sig presenter av mig. Och skrev önskelistor.
I 7 år stod jag ut. Men nu är jag nöjd singel och köper present till mig själv =)
Skicka en kommentar