Om 40 minuter så ska vi iväg på en middag här i finhooden. Varje gång jag blir bortbjuden så tar jag med mig en present, tycker liksom det hör till.
Maken är ju från en annan planet så han ligger just nu och sover i godan ro, för i hans värld tar man aldrig med sig nåt. Det är liksom inget han tänker på. Eller så var det det där med finska gener.
Men till saken; nån sa att man bara ska ha med sig en present första gången man blir inbjuden.
Hur gör ni?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
25 kommentarer:
jag brukar nog ta med mig något litet varje gång
Klart att du ska ta med en present!! En flaska vin kanske. Alltid lika trevligt att få. Hilse fra Hedda
Första gången present. Efterföljandegånger vin, blommor eller choklad.
ALDRIG TOMHÅNT.
Jag tar nog också med mig nåt litet varje gång...
Helt klart en present med sig första gången. Därefter en liten blomma.
Camilla
Är det en av mina allra närmaste vänner brukar jag inte ta med mig något för att jag tycker att det känns ganska fånigt att släpa med sig vin eller choklad d.v.s. opersonliga presenter till en nära vän. Dessutom är det ju onödigt att byta vin med varandra hela tiden...
Men annars tar jag alltid med något litet!
Lite olika, beroende på vem det är och vad slags tillställning jag ska på men generellt sett tycker jag nog att man tar med sig en gåva/blomma/vin till värdparet.
Present första gången minst!!!
Det beror lite på tillfället men att ta med något varje gång skapar samtidigt en press att något ska med. Jag kör lite olika beroende på. Vardagsmiddag med vänner (lite enklare = ingen present), helgmiddag (beror på, ibland vin, choklad eller kaffe). Oftast inte med vänner vi träffar ofta men då köper vi istället spontana presenter till varandra - när vi känner för det och när det passar.
oftast en gå-bort-present av något slag! Jag skäms om jag kommer tomhänt.
Jag har alltid med mig något! Säger som flera andra. Aldrig komma tomhänt.
Jag tycker också att man tar med sig något, behöver inte vara så märkvärdigt, det beror ju på tillfället! Det är klart, om det är folk man träffar ofta eller om man bara kikar över en vardag på en kopp kaffe behöver man ju inte ta med något, men om någon har ansträngt sig och gjort finmiddag så tycker jag allt att man kan ta med något litet :)
Jag brukar alltid ha inställningen att vi ska ta med oss något, men sambon tycker inte samma sak. Så vi tjafsar, och sen skiter vi i det, om det inte är nåt speciellt (födelsedag, hälsa på nyfödd bebis, inflyttning etc). men till och med då blir det panikpresent, typ blommor. Vårt all time low är när vi dök upp på ett födelsedagsfika med ett paket glass. Tur att det var nära vänner!
Med våra närmaste kompisar delar vi oftast upp olika rätter man står för och då tar vi inte med något annat, men annars har jag alltid med något!
Geeezus - jag är verkligen uppfostrad på en annan planet eller nåt.
Hemma på min mammas gata, som inte låg i finhooden utan var E4:an genom en norrländsk by, där var det inte så himla gott om vinflaskor i gåbortskassen.
Uppskattade gåbortspresenter kunde vara av två slag.
* Hemmagjorda som ett krus sylt, en ask kakor, en trave tunnbröd eller något hemmaslöjdat (då var man troligen stadsfolk. Byfolket skulle tagit en syltkruka som en förolämpning - så du tror inte jag kan reda mig sylt själv?!)
* Eller av det kluckande slaget (kunde för all del vara hemmagjorda de också, då var givaren förmodligen bybo. Stadsborna hade bara köpesprit).
Som vuxen på finmiddag i dag gillar jag blommor, både att ge och att få. Aldrig att slita åt mig nåt färdigpackat eller "gör nåt snyggt för 300", utan att välja blommor - och gärna vas till - efter person, vilka färger som finns i hemmet och så.
En hemmagjord kluckande present brukar vara uppskattad, som kaffelikör i vardande. Hela espressorostade bönor på botten i en fin flaska, en uppskuren vaniljstång, lite sockerlag på rårörsocker och så Havana club på det.
Förresten avskyr jag regler som "alltid present första gången, vin, blommor eller choklad sen". Jag tar med mig nåt efter humör, tid, plånbok. Lyckligtvis har jag vänner som inte tittar snett på mig när tid, pengar och ork inte räckt till...
jag vill allltid ha med mig nått.
men sen beror det på vilka det är hos och vilken slags tillställning det är.
konstigt nog får farmor o farfar ALLTID något. medans mormor nästan aldrig får nått när jag kommer. ska bättra mig.
men annars, oftast ALLTID nått litet av de olika slagen. =)
Tycker som Ewa, ta inte med presenter till goda, nära vänner annat än vid särskilda tillfällen. Om det är lite mer formellt och lite "längre ifrån" ta med något litet. Och det kan verkligen vara litet. Min favvis är att plantera om en blomma (som jag har hemma) i någon kruka (som jag har hemma) och dra en rosett om hela alltet. Ser proffsigt ut, kostar nästan noll. Ha en trevlig kväll!
En flaska vin eller en bukett blommor går ju alltid hem.
Jag / Vi har alltid med oss nåt första gången. Men sen tar vi inte med oss nästa gång... utan vi bjuder igen istället.
Självklart!
Sällar mig till "det-beror-på"-arna.
Folk jag träffar sällan och som ställer till med middag, ja, då plockar jag med något.
Vänner som bjuder in till apropåmiddag, fika etc. Nä.. sällan. Men däremot händer det ju då oftare att man dels står i köket och hjälper till, dels handlar med sig något som värdparet glömt.
Nåt litet tar jag med mig om jag är bjuden, även om vi träffas ofta.
Jag tar alltid med mig vin (ett rott och ett vitt)och antigen en hem gjord "appetizer" eller dessert. Men inte "saker" om inte personen i fraga fyller ar! Kram pa dig. Kommer vara hemma i November. Maste synas da!
Hej Mona. Läser din blogg med stor behållning och igenkännedom i vissa bitar. Tack för att du delar med dig!! Några av de senaste gångerna som vi gått bort har jag tröttnat på blommor, choklad och liknande. Jag och sambon gick helt enkelt in på en bra bar och köpte presentkort på drinkar för värdparet att hämta ut och njuta av vid tillfälle. De blev superglada och det kändes lite nytt att ge det.
// Anette
Det är svindyrt att ha folk på middag. Då ger man bort något. Värdinnan o värden blir alltid lite gladare o trevligare då. Folkvett för 17!!!
Skicka en kommentar