Igår när jag skulle tanka bilen så stängde jag av motorn, klev ur och öppnade bakluckan. Går fram och lyfter av pumpen ur klykan, vänder mig om....och precis då inser jag vad som håller på att hända.
Käre Gud, kan du göra så att den här veckan går asfort. Jag vill att det blir lördag. I need the spa-dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Det är då man vet att det verkligen är dags att ta en paus...
Du tankade alltså bakluckan! Eller tänkte! Livet är alltid fyllt av överraskningar...
Tror nog du ska ta och titta på skånefrur i kväll. Där är visst en som aldrig någonsin har tankat en bil förr.
Bisse: Jag vet, jag känner det.
Lennart: Alltså, det var JÄÄVLIGT nära kan jag säga!
Helene: Att jag ska! Och vad skönt, då är jag inte ensam!
Haha tack jag behövde ett skratt har precis kommit ut från min första statestic lektion och vi kan väl säga siffror är inte min starka sida heller :(
För ett par veckor sedan höll jag på att åka i väg utan att ha skruvat dit tanklocket. Min räddning var att en man snabbt vevade ner rutan och påpekade det! Det har ALDRIG hänt förut och min make som ironiserar över att det finns kvinnor som gör det har glatt fått mitt medhåll. Nu kniper jag käft om det kommer upp.....
Tror jag har fått Jacob-Creutzfeldts sjukdom.....
Och jag fick nyckeln till nya BMWn för att hämta något ur bagaget, la nyckeln där och tog det jag skulle. 30 mil hem till reservnyckeln... Tur att jag INTE stängde luckan, tur att jag tog den i tid!
Markattan, jävligt nära katastrof
Du har i alla fall inte tankat bensin i din egen dieselbil... det gjorde en kompis till mig.
Det blev bärgningsbil, en dag på verkstaden och dyrt. Väldigt dyrt....
Men han hade mod att berätta vad han gjort. Det vete 17 om jag hade haft... :-)
Jag akte med min kompis som stannade och tankade. Efterat nar han skulle flytta bilen horde vi ett $%&)(*& oväsen. Han hade glomt ta ur bensinhandtaget ur bilen... Orsakade diverse skador pa bil och bensinpump. Och jag och en tredje grabb skrattade så vi grät :-) Skrattar an idag, 20 år senare...
Skicka en kommentar