Män och "konst"

En gång åkte vi runt i Everglades sumpvatten i Florida och tittade på krokodiler. En mäktig upplevelse. För maken var den så pass mäktig att han tog med sig ett uppstoppat krokodilhuvud hem. På den tiden så bodde vi inte ihop. Det räckte med att vi jobbade på samma företag, och det var först när talibanen kom, som vi flyttade ihop.

Därför lade jag mig inte i det där. Dock så tyckte jag väl inte att den där fula krokodilskallen riktigt passade in i hans vååååning på Östermalm. Å andra sidan så kommer maken från en liten håla i middle of nowhere så folk kunde ha en viss överseelse för hans ibland konstiga beteende.

När han flyttade in i huset, ja, vi köpte huset, som jag bodde i själv först aaahh, vilket skönt år , så kom han dragandes med det där jefla huvudet. "Aldrig i helvete" sa jag. Så det har legat i en av hans 17 flyttkartonger i garaget. Igår var jag därnere för att leta efter det. En helt omöjlig historia då det ser ut som en Hiroshimabomb har briserat där. Men jag googlade lite och fick tag i nåt snarlikt.

Skillnaden var att makens exemplar har hela huden kvar och ser levande ut. Anyway, ni fattar.

Fram till igår så trodde jag att han var en oantastlig härskare på tronen av "Män-som-samlar-på-skit", men så var jag hemma hos några kompisar här i finhooden.

Maken i det huset hade varit på auktion häromsistens. Och kommer salig hem med det här:

Nä, ni fattar inte. Klicka på bilderna och titta noga!

Det här är PLÅTBURKAR! Vanliga sketna plåtburkar som nån tomte klippt och klistrat lite med. Och slängt på lite målarfärg. Just den ovanför här, den stora, har ett marknadsvärde av 20 000 kr.  Maken i hushållet var alldeles till sig i trasorna efter att ÄNTLIGEN fått ta i "den kände finske konstnärens" verk. Själv undrar jag om denne konstnär suttit för länge i de finska skogarna och rökt för mycket braj i sin ungdom.

Men framför allt så kan jag ju med lätthet konstatera att jag inte har det värst. Och stackars, stackars den gråt- och kräkfärdiga frun, för burkarna har dessutom fått en paradplats i salongen. Matchar inte såå bra ihop med Salvador Dali-tavlorna, let me tell you.

Jag gick med jefligt lätta steg hem. Ska nog inte dissa maken så mycket i fortsättningen.