Hur det låter när vi bråkar

Maken föreslår att ska göra ingenting idag.

Just det, inte gör n å g o n t i n g.

Att vi ska vila eftersom vi har jobbat så mycket det senaste veckorna.

Jag provar att sätta mig i soffan med datorn. Efter en kvart fick jag nog. Rastlös. Jag hade dessutom bestämt mig för att försöka mig på att skriva ett roligt inlägg om en speciell sak. Men just den här saken ligger i källaren någonstans. Bland makens bröte. Så jag bestämde mig för att försöka leta upp den för att ta ett foto och sen blogga.

Kommer ned i garaget. Dödens väntrum. Jag har inte bara en dvärghamster, jag är även gift med en hamster. Ni har hört det förr. Han samlar på ALLT. Julkort från 1984. Noteringar om vem som vann fotbolls-vm 92, eller när det nu var, samt vilka spelare som gjorde vilka mål och i vilken match. Gärna klockslaget också. Japp, ni hör, han är ett särbarn.

Och varje gång vi ska till att gå igenom alla dessa flyttlådor så blir vi så jefla osams att det ryker ur skorstenen.

Så jag låter det vara. Vi är snart inne på 10:e året. Och jag kräks på mitt garage. Där allt annat än bilar finns.

Men jag tar mig ned och ska försöka leta efter den här bra-saken-till-inlägget. Och inser att det ligger en förmögenhet där i form av skitsaker. Allt från aldrig-använd-pilates/yoga-matta till en Carl Malmsten-ljuskrona.

Fast där finns ju då också samtliga utgivna Café- och Slitz-tidningarna. Just det; samtliga. "Kan ju bli värt nåt en dag." Jamenellerhurpucko. Och så alla jackor med axelvaddar från 1988. Förstås.

Och ett gäng splitter nya köksstolar, olika modeller, utställningsex som vi hade på mässan 2009. Den mässa då vi säljer till allmänheten. Det vill säga er. Dom har han dumpat i garaget.

För att inte tala om hundratals, HUNDRATALS, av vhs-kassetter. Vem tittar på såna liksom?

Herregud, jag inser att jag kan fortsätta i all oändlighet.

Nåväl, jag rumstrerar runt där ett tag men hittar inte det jag letar efter. Blir bara surare och surare över att vi aldrig får häcken ur vagnen och rensar. Och nej, jag kan inte göra det själv för då tar han ut skilsmässa på studs.

Så jag ger upp. Maken sitter i soffan och slappnar av. Det vill säga, han spelar spel på iPhonen. Jag säger till honom att vi måste tömma båda bilarna, som är smockfulla av dvd-film, som ska ut till butikerna på måndag. Och när jag säger smockfull så menar jag det, det går inte att öppna dörrarna utan att filmer kommer trilla ut.

Han säger nåt om att han inte orkar.

Jag blir svinirro men sätter mig och ska "göra ingenting" i tio minuter. Helt värdelöst. Muttrar nåt. Maken frågar vad problemet är.  Säger att jag jämt och ständigt stressar ihjäl honom.

Bra, där gick startskottet. Nu jävlar.

"Vadå JAG stressar ihjäl dig? Klockan är 14.00, du sov till 9.30 typ, jag bad om EN ENDA SAK, och du säger att jag stressar ihjäl dig!"

"Amen ta´re lugnt. Man kan väl få vila nån enda jävla gång!"

"Mmm, men om du vill ha mat, och jag ska åka och storhandla, så vore det ju bra om bilarna tömdes!"

"Fyfan vad du tjatar, vafan är det med dig?!"

"JAG KAN INTE VILA! Och eftersom jag måste göra saker hela tiden, så blir DU dessutom sur för att JAG inte vilar!"

Talibanen kommer in från trädgården och det blir dödstyst. Maken fortsätter att "slappna av" med sin iPhone.

Jag sitter i soffan och g ö r  i n g e n t i n g.

Fifan. Hur kan man orka att göra ingenting?