Här ändras ingen jävla vardag

I alla äktenskap så går saker och ting på rutin. Vi tittade på en film härom kvällen där ett äkta par konstaterade samma sak och tyckte att det var dags för lite förändringar i vardagen. De började dejta varandra en gång i veckan.

Jamen herregud vilken bra idé. Innan vi gastade hål i huvudet på varandra utanför Bauhaus för att vi inte kunde komma överens om hallgolvet, så bestämde vi oss för att kanske inte gå till såna enorma ytterligheter, men kanske göra nåt annat riktigt wild´n crazy; vi drog och storhandlade på Willys...Ähum...jamen alltså, här har vi paret från stiffa finhooden som var värsta anarkisterna när vi slutade att handla på Sveriges konstaterat dyraste ICA här i hooden, och istället började handla på City Gross.
Willys har liksom inte ens funnits på kartan. Not on my shift so to say.

Och det kanske hade kunnat slutat bra om det inte vore för att kassörskan passade på att ta betalt för alla år vi dissat deras kedja. Jag köpte några Resenta Sesamkakor/kex, som förvisso är billiga, men hon drog på och debiterade mig för 40 stycken. Den upptäckten gjorde jag inte förrän jag kom hem. Orka åka tillbaka liksom. Nä, fuck Willys.

Maken hjälpte mig att packa upp. Ja, i vår familj så heter det så. Och i stället för att bara lämna allt åt mig så kom han nog på att just fan, vi skulle ju förändra våra rutiner, så han åtog sig att fördela toarullarna.



Det här är det ena badrummet. Jag orkar inte ens visa det andra.

Did I mention att vi har fyrtielva förvaringsskåp? Min älskade make gör som han brukar, han ställer prylarna där det finns en ledig lucka. Sen om det är toarullar eller plastbunkar som trycks in i skåpet för dricksglas, well, det spelar inte så stor roll.

Jag tror att skiter i det här med att förändra vardagen. Det var bra som det var. My way or the highway.