Om att ha en make med lite skönhetsfläckar

Maken har många fördelar. Och ett par skavanker. En är hans extrema, och då menar jag sjukt extrema kontrollbehov.

För det mesta bryr jag mig inte. Han är den som sköter ekonomin här hemma. För att jag har noll intresse. Och detta ger ibland upphov för "diskussioner". Om att jag inte bryr mig, om att jag är värdelös på ekonomi eftersom jag inte kan "hantera pengar". Att det är därför han måste sköta det.  Jag har låtit saken bero eftersom det låter bra i hans öron och jag sköter ju rubbet i övrigt när det kommer till att få hushållet, samvaron och det sociala nätverket att flyta.

Tills jag fick ett tokspel för nåt halvår år sen. Jag bestämde mig för att ta över hela den privata ekonomin. Tror ni det gick? I alla hundra år vi har varit gifta så har han låtit mig tro att det är en uppoffring att "behöva sköta den privata ekonomin också".

Men nu när jag hade bestämt mig så var det "nä nä nä, jag måste sköta den eftersom vi har så mycket olika transaktioner som har med företagen att göra, och jag måste ha koll på allt." Så jag lutar mig tillbaka och småler. Så var det med den saken alltså. 

Och så har vi det här med posten. Jag fullkomligt avskyr när nån annan öppnar min post. Inte för att jag har något att dölja, men det är en principsak. Jag skulle aldrig drömma om att öppna nån annans post. Inte ens tonåringens.

Men maken kan. Så fort han får möjlighet så öppnar han den och jag får frispel. Jag kan säga att han inte är den ende i familjen som har ett cepe-humör. Så vi har blivit riktigt jävla osams om det här, men han ger sig inte idioten.

Tills jag kom på den självklara lösningen. Jag bestämde mig för att öppna hans post.

Jag kan säga att jag behövde göra det en enda gång, för det tog hus i helvete.

Bra kvinna reder sig själv.

Men annars så är han helt okey...=)