Man är ju skruvad som få.

Jag tog mig en funderare på hur jag fungerar egentligen.

Och undrar om jag lider av någon bokstavskombination (no offence), eller något annat allvarligt.

Jag har inga som helst problem att läsa lusen av någon och be någon fara så jävla långt åt helvete det går. Om det är nödvändigt.

Men om jag råkar göra ett felköp, så skulle jag aldrig i livet gå och lämna tillbaka varan. För jag är asfeg.

En gång var vi i New York och jag hittade ett par döläckra Yves Saint Laurent-pumps. Schwaindyra. Men jag bara måste.

Och vi hade promenerat hela dagen.

Promenad i timmar = svullna fötter.

Promenad i timmar = tydligen svullen i huvudet, för jag tänker med den nedre regionen.

Nästa morgon när fötterna var normala, så konstaterar jag att de är en storlek för stora. Självklart.

Men jag vägrade att gå tillbaka med dem. Pinsamt. Maken undrade om jag hade hål i huvudet, för "självklart är det väl bara att gå tillbaka och byta storlek!"

Men jag tordes inte.

Så maken fick göra det. Och stå där och känna sig som en transa.

7 år senare ligger de fortfarande oanvända i garderoben.

Men snygga är dom.