Jag har kommit på en sak.
Jag är oftast arg på min chef.
"Gör nåt åt saken", kan man tycka.
Mmm, med det är inte så lätt när man är insyltat upp över öronen i företagen.
Och ibland kan man ju tro att jag är en gnällkärring.
Det är jag.
Men never the less så har jag en chef som är skitdum.
Nu ringer han, mitt i matlagningen (och jag har lagat mat samma tid de senaste 5 åren, men det hindrar inte honom) och säger:
"Du har räknat fel."
Då mina vänner. Då lackar gnällkärringen ur ordentligt.
För då undrar gnällhaggan VAD hon kan göra åt saken just precis då.
Och i synnerhet när chääääfen ringde kl 17 och jag då sa, ordagrant;
"Kan vi höras EFTER 19?" Just för att jag har storhandlat, måste packa upp, frysa in, fixa tvätten, laga maten, äta, diska upp, lägga talibanen.
Alltså.
Ett tips.
Jobba ALDRIG tillsammans med den du delar säng med. I alla fall inte den permanenta sängen.
Ett jävligt hett tips.
måndag 17 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Ja, Mona. Vi lyssnar o lär... *frustar av skratt*
Kraaam
Kan du inte hitta ett annat jobb? Ni skulle få det mycket mysigare!
utan Mona skulle firman gå under !
Va säger man bakom varje framgångs rik mann står en kvinna eller hur det nu är!
-----
Så det blir ingen sex i kväll heller då? *hehehe*
Monica; Bakom varje framgånsrik man står en förvånad kvinna ;). Det stämmer OFTAST!
Eller hur Mona!
*kram*
tack EWA ;)
Jag trodde det var Du som var boss! ;)
/Mr Lee
Hehe! Det där har jag upptäckt för länge sedan. Jag och den jag delar säng med kan inte ens träna på samma anläggning. Det är illa men vi vet hur vi ska komma runt det. Tror jag.
Underbar blogg. Kort, smärtig och träffsäker. Bra underhållning helt enkelt!
Maria: jo, det skulle jag. Men jag tror i ärlighetens namn att maken skulle bryta ihop då. Jag säger upp mig en gång i kvartalet..
Monica: så sant. På alla punkter.
Ewa: mm, det där var mitt i prick!
Mr Lee: skitpåré!
Viktoria: TACK. Jag blir alltid glad över komplimanger. Och jag fick träningsvärk bara av att LÄSA det du skrev hos dig!
Värken är ett faktum idag. Tur det går över rätt snabbt :)
Av en slump hittade jag till din blogg.
Du och jag är lika på ett sätt - båda ihop med chefen! Oj, oj , vad det kan leda till......
Det har dock varit extremt bra på ett vis: han har aldrig tvivlat på anledningen till mina "vabbningar" (vård av barn).
Ska bli spännande att läsa mer från dig.
Ojdå, ja, då VET du hur det kan vara! Välkommen förresten. Häng med från början så förstår du bättre..
Skicka en kommentar