Alltså.
Jag har ju en man.
Han är ganska sällskapssjuk.
En sån som gillar Fanny & Alexandra-jular med mycket folk.
Och det blir ju till att koka soppa på en spik just när det gäller det, eftersom vår släkt består av typ 8 personer.
Nåväl.
Han gillar sällskap.
OM han mot förmodan ska sätta upp något i hemmet, typ en rullgardin, så måste hustrun stå intill.
Inte för att hjälpa (nåja, det finns tillfällen han ber mig hålla i hammaren..) utan mest som sällskap.
Idag skall han för ovanlighetens skull leverera en byrå till en kund.
Och kräver att jag måste följa med. (..och jag har ju ingenting att göra på kontoret, nejdå...).
Så jag åker med. Öppnar bakluckan. Håller upp dörrporten. Och går och sätter mig i bilen och väntar.
Och känner mig som en jävla groupie.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Men visst är det väl ändå myyyyssiiigt? Precis lite som di åld tajms ;)
Kram
men det är välgulligt!
Säg att han får skjutsa dig ikväll, jag vill hälsa;)
hahaha du ska alltid vARA VÄRST! HAR DU FRYSRUMM ELLER? HAHAHA
jag fick genast känslan av tonår! sådär, va tjejen som hänger med killen hon är förälskad i på grejer som egentligen är asatrista men bara för att få va nära så går hon med på att sitta i den där kalla bilen i flera timmar :) typ.
Skicka en kommentar