Jag gillar inte husdjur.
Anledningen är enkel.
Dom dör.
Så.
Bra med det.
Maken vill ha katt. Eller hund. Likaså tonåringen och talibanen.
Katt har jag lätt kunnat avvärja då mormor är superallergisk.
Så periodvis tjatas det hårt här hemma.
Jag trodde maken skulle nöja sig med sina bajsfiskar. Det är ett jädra hallå med hans akvarium; det ska köpas nya pumpar, mera växter, flera fiskar. Och så vidare.
Och jag avskyr det där jävla akvariet. Det vet mina trogna läsare här.
I morse kläcker han ur sig att han nog vill ha en hund. En liten.
Jag svarar: "Erunte klok. Jag vägrar att plocka upp bajs."
Maken kontrar med: "Småål dågs, smååål korvar."
"Glöm det". Sa jag.
Dagen gick.
På eftermiddagen säger talibanen: "Mamma, jag vill ha katt."
Pappa svarar: "Men du vet ju att inte det går, mormor är ju allergisk."
Talibanen svarar: "Kan vi skaffa katt när mormor dör då?"
"Mmm." Svarar jag. Väl medveten om att jag hamnar i helvetet för den lögnen.
Det blir tyst en stund.
"Mamma, när kommer mormor dö?"
Amenvafan, är det nåt i vattnet här?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Ler här hemma för mig själv. Barn är för underbara ibland :)
Rasande ärliga.
Kom och tänka på en sak till då ämnet är husdjur.
Jag hade under hela min uppväxt en sköldpadda som hette Sune. En kväll så dog Sune knall och fall. Jag tvingade pappa att bygga en kista i tryckat trä. Sune begravdes under "taggbusken" så ingen skulle komma och bråka med honom där han låg.
Nu är huset sålt. Jag undrar om de nya ägarna gör nåt makabert fynd om de bestämmer sig för att ta bort taggbusken. Jag kanske borde kontakta dem och meddela att det bara är Sune som ligger där?
Låter som här - till slut gick vi med på en dvärghamster, medellivslängd 2,5 år... HAn har levt ett nu.
Har nominerat dig på Rix fm radio - de har blogg-SM - hoppas det är OK;)
//AK
Annannadesign: Åh vad glad jag blir; tack! Och jag tänker vägra in i det sista. Tonåringen tjatade hål i huvudet på oss när när hon var liten och det resulterade i kaninen Solveig. Som VI fick sköta om. Tills vi tog livet av den. Alltså, hon fick en spruta...
Amen du ser Viktoria; jag ger mig f-n på att du var jätteledsen. Och det är just det. Jag kan ju inte ens läsa "En stjärna som heter Ajax" ( en hund som dör och kommer till himlen) utan att hulka.
Nätack. Det räcker med makens fiskar.
Jo sorgen var påtaglig i det Larssonska hemmet ett bra tag.
Stå på dig!
Även min Mini tjatar om djur, men än så länge har jag lyckats avvärja varje attack, med "vemskatahandomdjuretnärviärpåjobb/skolaochharsemester". Det har hon köpt än så länge, förutom en kort period av "morfarsomärpensionärochhemmaomdagarnakantahandomdjuretdå"
solveig min mamma heter det . hur fan kan du döpa ett hamster till solveig!! jag baraundrar
Aj, aj, är det till att ha syltat in sig? ;-)
Här kommer inga husdjur över tröskeln; vi har har helt enkelt inte ork att ha hand om fler medlemmar än de som redan ingår i familjen. Dessutom finns diverse allergier.
Och har inte ni ganska fullt upp redan också? ;-)
Men å andra sidan förstås jag att det kan vara tufft att motstå Talibanens vädjan ...
Jag genomlider också den hemska husdjursdebatten för tillfället. Min åttaåring kan inte förstå hur jag kunde vara så dum som valt att gifta mig med hans pappa som är pälsdjursallergiker. Det är såna kärleksförklaringar som man får som förälder ibland. Första gången inne på din sida och du får definitivt min röst i dagens tävling på RIX FM.
Fru Dale: TACK!, det värmer!
Och maken ÄR allergisk. Litegrand. Men kan tänka sig att leva med det, bara han får ett djur.
Jag kommer aldrig att ge mig!
Skicka en kommentar