Ho ho, har ni saknat mig?

Idag har jag varit på seminarium. Mycket intressant.

Fast först måste jag berätta en sak. Ni vet ju att jag bor i ett så kallat fiiint område. Jag trivs mycket bra här men det finns en och en annan anal kärring (och gubbe) som gör att man ibland storknar. Några hus i från oss bor det en familj med ett barn i samma ålder som talibanen. De går i parallellklass. Nu är det så att den här familjen har bestämt sig för att vi inte är fina nog, varför deras barn naturligtvis inte får leka med vårt. De hälsar inte ens. Lyckligtvis så har vi tillräckligt många vänner på gatan så jag skiter fullständigt i dem. Tycker bara det är tråkigt att det ger fel signaler till  barnen.

I alla fall. När jag anländer till seminariumet så kommer en särdeles tilldragande (har inte med saken att göra i och för sig) man i 60-års åldern fram till mig och presenterar sig. Han är ordförande i den organisation jag besöker. En stor organisation. Vi småpratar och jag märker att han är mycket intresserad av att prata med mig. Man är ju inte helt väck trots att man passerat fyrtio plus, hehe.

Till saken hör att jag har två olika företag: i det ena så är vi agenter, och i det andra så är vi grossister. Båda inom heminredning. Idag representerade jag agentföretaget. Eftersom jag via det andra företaget är knuten till en annan stor organisation, som han var väldigt intresserad av att inleda ett samarbete med, så pratar vi ganska länge. Jag har nu gått från att vara en attraktiv pingla till ett möjligen mycket intressant samarbetsprospekt.

Han frågar var jag bor och blir exalterad när det visar sig att han också bott på min gata "fast nere vid vattnet" (förstås) men nu hade hittat en sjötomt vid Drottningholm. Däremot så bor hans son också på samma gata. 4 hus i från oss. Jag "stiger" i graderna och klimax nås när han inser att han är morfar till grannbarnet, som talibanen inte får leka med, och att vi borde ha setts på skolgården.

Det intressanta här är att vi även råkar ha ett gäng videobutiker (makens avdelning) och äger alltså den lokala videobutiken. Detta vet de flesta vuxna om eftersom det bland barnen spridits som en löpeld att talibanen minsann "kan få hur mycket godis som helst och titta på hur mycket film som helst". Så i de anala föräldrarnas värld så är vi "simpla expediter" i en videobutik. (Sen att vi aldrig är där utom för att hämta film och godis hör ju inte till saken!)

Mötet med den här väldigt trevliga mannen kommer sannolikt resultera i att dessa grannar börjar hälsa på oss. Men de kommer inte att få ihop det i huvudet hur vi å ena sidan kan äga ett gäng videobutiker, (fast de känner bara till en) och å andra sidan äga två grossistföretag inom inredningsbranschen, well, DET lär väl bli årets snackis.

PS, ni som känner mig vet att jag älskar att säga att jag sitter i kassan i den lokala ICA-butiken när vi är på olika "events" här i byhålan, och att jag mer än gärna skulle sitta där ett par dagar i veckan. Det perfekta jobbet om man inte vill "ta med sig jobbet hem".