tisdag 10 maj 2011

Snorreborre-cancer

Nu ska vi prata prostatacancer och ni ska ge mig tips på hur jag ska övertala maken.

När man börjar...ähhum...komma upp lite i åldern så hör man här och där om prostatacancer. Jag har aldrig lyssnat ordentligt eftersom i min värld så är det 80-åringar som får sånt. Jag har inte ens vetat vad det är..exakt. 

Tills någon i min direkta närhet fick det. Och som var väry much not i närheten av 80. Snarare 50. Som i och för sig är snorgammalt för många av mina läsare, I know.

I alla fall. Jag har nu läst på lite grand. Och förstått att prostatacancer är den mest vanliga cancerformen vi har och den kryper ned i åldrarna. Och överlever man den så är risken för impotens mucho hög.

Maken är 44 år och jag vill att han testar sig, men han vägrar. Först fattade jag inte varför. Tills jag kom på att det har med den fysiska undersökningen att göra. Det finns två sätt: antingen blodprov, men det är inte alls tillförlitligt, så därför blir det den säkra varianten: man sticker in nåt i anus. Och för att få honom att gå med på det så måste han sövas. Helst en vecka innan. Med livslångt löfte om att aldrig mer bli påmind om saken.

Alltså, vad är det med hetero-män och deras anus, äresåjävlafarligtattpillalitedär?

27 kommentarer:

Monikas Lugna Vrå sa...

Helt rätt att skicka dom på kontroll vare sig det behövs eller inte för TÄNK om det finns nån liten jävla ill cell där inne som lever rövare....det är verkligen viktigt att ta sånt i tid !
Men inte för det tror jag min man skulle gå frivilligt dit heller !
Tänk att dom är så knussliga gubbarna med att gå med på undersökningar ??? Vad får inte VI kvinnor stå ut med..."saker" som stoppas upp i vårat "hål" lite nu och då, gynundersökningar, födande av barn, mammografi - you name it !
En liten snabb franzens biopsi och vips kan man leva lugnt några år framöver. Gjort på en grisblink !
Muta kanske ?
kram monika

Anonym sa...

Men det är lite förjobb innan de kan skicka upp nått i hålet eller hur? Att dricka en dunk med "rensande" vätska så man får skita ut tarmen också. Annars kan ju inte farbror doktor se något. /M

GudinnanT sa...

Meh erbjud maken att få göra bröstkontoll på dig varje kväll i en månads tid sen så säger du i utbyte så får du dra på gummihandsken och kolla hans prostata.

Borde få han att gå iväg frivilligt till läkaren och göra sin kontroll.

Smultronblomman sa...

Undersökning "där bak" sker dels genom att läkaren klämmer på prostatakörteln och så har de en ultraljudsstav som de stoppar in. Om det finns avvielser i körteln kan dessa ses på ultraljudet, men då måste dessa avvikelser vara rätt stora. Lika så kan läkaren bara identifiera stora avvikelser vid palpation, som det "heter". Blodprovet, som tas mäts på ett ämne som kallas PSA och kan indikera att något är galet, men kan också visa förhöjda värden av andra orsaker, exempelvis inflammation. Vid förhöjda värden tas en serie prostatabiopsier som skickas för analys. Att ta biopsier är inte helt riskfritt då de tas genom väggen av ändtarmen. Jag skulle rekommendera att i första hand ta blodprovet.

I Sverige har man gjort som mål att minska dödligheten i prostatacancer och därför opererar man bort prostatakörteln även om det är mycket små områden av cancer i biopsierna, tiondels millimeter. Sådana små områden ser man bara i mikroskop. En radikal prostatectomi stympar mannen oerhört. Impotens och inkontinens blir i de allra flesta fallen. Men de lever i alla fall.

Övertala mannen att gå och ta blodprovet, det kan väl knappast vara allt för svårt. Om han inte är som min man, som nästan tuppar av när de sticker honom i armen.

Mrs Data sa...

Skicka honom till läkaren OMEDELBUMS! Min högt älskade farbror dog häromåret i svåra smärtor av just prostatacancer. Som upptäcktes alldeles försent och spred sig i hela skelettet.

Önskar inte min värsta fiende det ödet.

Det är ju inte så att de rotar runt med nån jättemaskin därinne precis, det är ett finger och det är över på några minuter. Ett litet pris att betala för sitt liv.

Själv ska jag på cytologtest imorgon. Det är inte heller kul, men jag visar hellre kussimurran för vilt främmande människor än upptäcker en eventuell cancer alldeles försent.

Hafen75 sa...

Låt Maken träffa någon som fått prostatacancer, och som genomgår behandling. Då kanske han tänker om. Man får bara ETT liv, och det ska man vara rädd om. Att bara tänka "om jag inte går till doktorn kan jag ju inte få något negativt besked så jag stannar hemma" är knappast en vinnande metod i längden.

Lycka till!

Carro sa...

Männens g-punkt sitter där bak, de män som har fått ett och annat finger uppkört där, (dock ihop med sexuell lusta) säger att det är döskönt. Jag va me mitt ex på en sån undersökning då en ung snygg kvinnlig läkare skulle masakera röva på honom, han for inte ett dugg illa, visst lite pinsamt att dra ner brallorna, puta ut med rumpan och dessutom ha mig som åskådare, men ont gjorde det inte. Masserar man prostatan så får männen utlösnning, seså.. Nu får du träna lite själv på din make och hjälpa honom komma över den ev nära döden upplevelsen!

Dagar du inte visste fanns sa...

OM du vill kan jag ordna en praktik timme under en hyvla-bort-prostatan-operation Så kommer han ränna till dr omedelbart!
För DÅ snackar vi instrument, då kommer Palpationen va en lätt match!

Bellan sa...

Ah, jag försöker få min man som är 15 år yngre att undersöka sig eftersom han faktiskt har lite problem med kisseriet. Jag fick honom till vc en gång, men de tog bara urinprov för uvi som inte visade nåt och så lämnades det. Nu försöker vi alltså med övertalningskampanj nummer två. Hej och hå...

Monikas Lugna Vrå sa...

När kisseriet börjar svikta då är det bara att masa sig iväg..vare sig man vill eller inte...det gäller bara att tuta i skallen på dom hur viktigt det är också..

Elin sa...

Hej Mona! jag läser din blogg varje dag och hoppas en dag våga åka och vara med på en sån där bloggträff. Hursom, jag jobbar som sjuksköterska på en urologiavdelning och möter således patienter med god eller elakartad prostataförstoring varje dag. Jag känner inte din make och vet inte hur han skall övertalas. Men jag vill ändå skriva hur viktigt det är att han kollar sig, det här är ju som männens mammografi (även män kan dessutom få bröstcancer, men det är en annan sak). Förstorad prostata är vanligt, går att åtgärda med tex "hyvling" dvs man hyvlar bort det som är i vägen. Det är oftast så man märker förstorad prostata - att den trycker på urinröret och orsakar svårigheter att kissa och/eller att tömma blåsan ordentligt. Har din man inte problem med detta kan det, men behöver inte, betyda att prostatan är normal! Äsch vad jag ordbajsar : kontentan av det jag vill ha sagt är - undersökningen går fort, läkaren känner antingen med fingrarna via rektum eller med ultraljud. Ju snabbare behandling, desto mindre risk för impotens, spridd cancer och andra komplikationer.

Stå på dig - tjata tjata tjata!!

Anonym sa...

Hej!
Min man var på hälsoundersökning nyligen och där tog man ett sk PSA-prov (blodprov, det är första steget. Om det provet är bra så behöver man inte gå igenom någon mer undersökning. Kan du inte få maken att i alla fall ta det provet?

Lycka till!

Anonym sa...

Hej, det är Amanda igen.

Min pappa hade prostata cancer för några år sedan, då han var 42. Be honom att kolla upp saker och ting, och att han får fan svälja sin egen jävla stolthet. Han ska göra det för Talibanen. Och om han inte gör det för hennes skull, då ska han ha ett tvåhands slag i skallen med en stekpanna. Jag säger bara: Väx upp människa. Om han inte kan göra det för sin egen skull, gör det då för sitt barn. Större motivation än så ska han inte behöva.


Allt lunkar på i sakta fart här hemma. Kläderna Henke ska ha på sig är lämnade på Fonus. Allt är bestämt. Musik. Dödsannons skriven. Något som aldrig skulle ha blivit skrivet. Det är inte normalt. Vi gråter, skrattar och mår illa om vart annat. Och livet är kaos. Men vi har fina människor omkring oss. Jag skriver som en tok, i min "dagbok". Jag försöker få rätsida på alla tankar som forsar.

Mona, du lyser upp dom minuterna jag läser dig varje dag. En fast punkt, och det känns bra. Jag trodde aldrig att jag skulle gilla en total främling så mycket.


/Amanda.

Cey sa...

Tur att min gubbe har lite mer förstånd då. Hans läkare dubbelcheckar honom varje år med både blodprov & finger-i-röven-metoden. Manlig läkare dock men gubben min säger att han skulle inte bry sig om det så vore ett fruntimmer eftersom det gäller livet. Du får ta och banka in lite förstånd i honom och det gör ju inte ont att undersöka sig.

Fru Räv sa...

Om han inte gör det för att han borde så är det det dåliga samvetet som gäller. Talibanen. Borde inte vara något snack om saken. Om han inte gör det för sin egen skull eller din. Så SKA han göra det för hennes.

Har själv använt mig av det för att få iväg min egen far och kolla upp hudförändringar.

Lycka till!

Anonym sa...

Min pappa är idag frisk från prostatacancer efter att cancern upptäckts just vid ett blodprov, sk PSA-prov. Läkaren trodde inte att det var någon fara för hans provvärde var inte så högt men skickade honom ändå vidare för vidare provtagning då cancern upptäcktes. Han strålbehandlades för ett par år sedan och är idag friskförklarad, han har inte några biverkningar efter strålningen mer än en något irriterad tarm vilket han har så gott som inga besvär av. Hur det är med potensen vet jag inte, man vill ju inte fråga sin pappa om allt :-) Han säger däremot själv att han inte har några biverkningar av behandlingen alls och att han är oerhört tacksam mot läkaren som skickade honom vidare "för säkerhets skull".

Iväg med gubben din!

/Mom

Kajsa Ankarudd sa...

Mona du måste få iväg honom!!!
En vän till mig fick det förra året, han är bara 29 år.
Han var på en total kroppsundersökning inför någon viktig match och då råkade dom upptäcka cancern i god tid. Han är nu frisk från det, men hela hans liv blev uppochner och det var ingen kul match att bli av med det så att säga.
Och med tanke på hur ni jobbar ihjäl er så kommer han nog inte ha tid att märka att nått är fel.
Även om han är en pip-larsson när han är sjuk..

Be honom titta på Family Guy första avsnittet på säsong 5 "Stewie Loves Loise"
kanske får honom på andra tankar..

Anonym sa...

För min gubbe är det läkare öht som det inte går att få iväg honom till... spelar ingen roll vad jag säger. Inget händer ändå! Så att då få iväg honom till en som ska in i röva är ju ännu mindre troligt.

Önskar di all lycka med ditt tjat, för det lär det väl bli. ;)

Anonym sa...

Nej, min gubbe är också doktor-rädd, han sticker inte ens in näsan ens då barnen eller jag är på besök hos doktorn. Han sitter kvar i bilen ute på parkeringen. Han skulle hellre leva med 7 olika dödliga cancersorter, än att gå till en doktor och få behandling och bli frisk?????????????????????????????????
VAD gör man då? Och hans släkt, den manliga delen, har prostatacancer som hösten har trattisar. Det är nåt´ KnAs med hans nattkissningar, men neej, ICKE doktorn! Jag har gett upp.

Butta

Cina sa...

PSA-test tas genom ett blodprov. Visar det förhöjda värden görs en grundligare undersökning. Förhöjda värden kan bero på en inflammation och behöver inte betyda "det värsta". Har jobbat på onkologiavdelning och har mött en del män med prostatacancer. Samtliga drabbade har förbannat att de inte testats i tid. Många har inte vetat att de kan fråga efter blodprovet och "fingeriändanundersökning" frågar väl ingen människa efter frivilligt men om man vet konsekvenserna är det för mig obegripligt att inte göra det. Det räddade förmodligen livet på min man.

moi sa...

imorgon får min pappa besked om hans oupptäckta prostatacancer med spridning till skelettet (fick vi som chockbesked för en månad sedan)är möjlig att behandla alls. Läkaren sa att det inte såg ljust ut och att det inte ens var någon idé att operera prostatan som den såg ut.

Pappa tar sig knappt ur sängen på morgonen för han har så ont i ryggen där spridningen förmodligen sitter. Han sover knappt och han är ledsen för att han är ganska säker på att han inte lever året ut.

I oktober åkte han till vårdcentralen, blev remitterad akut med ambulans till närmaste sjukhus där han blev avfärdad med orden att lite ryggont har ingen dött av.

Jag önskar att pappa hade blivit undersökt. att någon stoppat en nål i röven på honom, eller tagit ett blodprov. Jag önskar att pappa fick bli morfar till mina eventuella barn, jag önskar jag hade möjlighet att göra mer för honom och jag önskar att din make faktiskt inte spelade med sitt liv så där. han har ju fortfarande möjligheten att välja att leva. Men å andra sidan 44 är kanske inte den största riskgruppen, kanske vågar han vänta ett tag, vad vet jag.

Anonym sa...

Här är en guide för hur din man ska undersöka pungen:

http://www.facebook.com/pages/Kolla-familjejuvelerna/200202530014184?sk=app_124554814285730

Nadja sa...

Allvarligt ämne, men - visst var din man finne? Min är från Tornedalen och det är ngt med bakdelar. Man vill inte vara knapsu...

Mr Lee sa...

Det är inte alls farligt. Det är inte så att de trycker upp armen till armbågen precis. Kan också säga att det är ruskigt skönt att veta att man inte har cancer!

Anonym sa...

Min make fick diagnosen prostatacancer vid 43 års ålder. Tack och lov på ett väldigt tidigt stadium. Stjärtprovet gjordes bla för att ta en biopsi från prostatan. Anledningen till att de gjorde det överhuvudtaget var att han visste att något var fel, han fick återkommande infektioner sk prostatit. Han operarade ut hela prostatan med Da-Vinci robot och har inga problem med potensen, antagligen för att han var så ung när han gjorde den här operationen så att allt läkte bra + att han hade en väldigt bra kirurg.

Monika sa...

Skicka maken på kontroll. För talibanens skull. För din skull. Men framför allt för hans egen skull.
Min pappa fick prostatacancer när han var 66. När han var 68 tog den hans liv.
Och som du själv säger, det är Sveriges vanligaste cancerform. Varje dag får ungefär 25 män diagnosen. Det är en man i timmen! Så det där snacket om att det händer andra men inte en själv, är inget annat än snack. Det här kan hända vem som helst. Och då är det ännu viktigare att kolla sig för att upptäcka det i tid.
Är det argument nog för maken?

Malde sa...

Amanda, jag känner med dig. Vet ej i vilken relation ni stod till varandra, men jag hoppas att du tar dig igenom allt. Kram.

Mona, kan bara säga "Lycka till!" Pratade just med Maken om detta ämne, men han är inte heller helt begeistrad...