Jamen då tar vi och firar. Avdelningen för Klagomål på Maken, nr 962

Jag bor i ett av Stockholms så kallade lyxområden. I ett jättehus. Vidare så är jag delägare i inte mindre än två grossistföretag inom heminredning. Plus en möbel- och inredningsbutik (för att inte tala om 9 videobutiker också). Så mina förutsättningar är rätt bra för att ha ett schysst hus. Om det inte vore för en liten detalj. Eller kanske två.

Vi köpte ett hus som behöver omfattande renovering. Mycket har vi redan gjort. Sådana där tråkiga saker som nytt tak, ny fasad, bergvärme och byggt ett helt nytt badrum.
Nu har vi "bara" dränering, renovering av badrum nr 2 och totalrenovering av köket kvar. Plus hela källaren. Billiga grejer. Mellan dessa så skall ett och ett annat rum tapetseras och göras om.

Så här i efterhand så skulle vi givetvis lagt till ett par tre miljoner för ett topprenoverat hus i stället. Det hade varit en bra mycket smartare lösning. Och huset hade haft en mindre grinig husfru.

Men nä. Maken, som inte riktigt har koll på vad som är fram och bak på en hammare...ja, jag överdriver lite (Men inte mycket.) ÄLSKAR att riva. Faktum är att jag är helt övertygad om att han föredrar det framför att ligga. Plus det faktum att han är lite "amen hur svårt kan det vara liksom". Positiv inställning, men även om man är en stjärna på försäljning och marknadsstrategi, så är det sällan man samtidigt är en stjärna på hantverk.

Idag är det den 5 december. Förra året på denna dag så satt vi och åt frukost. Jag kom med förslaget att vi kanske skulle ta och ge oss på nåt mindre renoveringsbart i huset.  Som typ hallen. För att göra något tillsammans. Tänkte att det var lagom för oss två och HUR kan man misslyckas liksom. Förslaget föll i god jord och jag påtalade då vikten av att vi först skulle sätta oss ned och skriva ned vad vi ville göra och exakt hur allt skulle utföras. Nemas problems. Vi var rörande ense.

Sen satte jag mig i bilen och drog till CityGross. När jag kommer hem en timme senare så står maken med jobbarbyxorna på och en kofot i handen. Man kan säga att han glömde det där sista vi kom överens om. Jag fick en smärre hjärnblödning men tänkte att okey, nu hade jag i alla fall fått igång honom.

Trodde jag ja.

Idag är det som sagt ett år sen.

Detta är halva hallen. Här har han även rivit en vägg som täckte hela höger sida om trappan. Titta gärna lite extra på taket. Först kofot för att slita ned träplankorna och sen hacka sig lite med hammare för att se ifall taket under var fint. Hackeli hack. Det var det inte...

Maken blev lite nyfiken på vad det var för golv under det fula trägolvet och fixade lite med kofoten. Ser man på. Ett trägolv. Som inte går att använda eftersom det är skarvat på fel ställe.

Jag fick tokspel i våras och målade den ena delen av vår trappa. Den äckligt fula bilhandlarpanelen i brunt har blivit vit. Jag väntar på att "nån" ska komma och fixa väggen ovanför panelen. Och taket. Som är en egen historia.

En del av er har sett det här förut. Notera taket. För 5 år sen fick maken för sig att det "bergis är högt i taket ovanför innertaket". Fram med kompisen kofoten. Riva sig lite. Taket var förvisso högre men det var en massa andra konstigheter där, så det är tydligen inte helt enkelt att fixa det. Som sagt, FEM år sen.

Och då kan man ju undra varför jag står ut. Det gör jag inte. Men istället för att anlita hantverkare så har vi lagt pengarna på att köpa nya företag. För att på sikt få en bra tillvaro. Jag höll ju nästan på att få hallen fixad för att par månader sen. Av en skunkluktande hantverkare, men maken glömde att ringa tillbaka och konfirmera datumet, så snubben fick ett annat större jobb. Och nu börjar jag få nog. Det har gått så långt att jag inte gärna tar hem folk.

Så mitt nyårslöfte till mig själv blir att halljäveln ska vara klar absolut senast 31/8 2011.

Med eller utan maken. Helst utan, för då går det undan.

Nu ska jag tända 1-års ljuset i tårtan och kräkas lite.