lördag 4 december 2010

Nu kör vi en bildkavalkad från Baltikum

Vi har tre mycket viktiga leverantörer i Lettland och Lituanen. Två smeder och en textilfabrik, som gör våra ullplädar.

Trots min ringa ålder så verkar jag ha svårt för att fatta vilket land som är vad. Liiiituania och Laaatttttvia.

Så kom det sig då att jag först höll på att boka flyget till fel land. Maken styrde givetvis upp det hela, men sen blev det inte så många rätt. Vi landar i Lettland, hyr en bil och kör som blådårar till Litauen. Maken kör. Och som han körde:
Ända till farbror polisen stoppade honom. Man kan säga polisen i Sverige är något trevligare än vad den här tomten var. Maken blev lite bajsnödg då han blev ombedd att kliva ur bilden. Själv sitter jag och flinar skadeglatt eftersom jag tänker på vilket finfint blogginlägg det här blir. Upp med telefonen, skriver inlägget. Bara för att upptäcka att jag inte har nån internetanslutning.

Under tiden sitter maken i polisbilens baksäte. Väldigt länge. Jag och kollegan börjar bli lite smånervösa. Tänk om de tar honom. Lite make-semester kan ju i och för sig behövas. Efter en kvart ångrar jag mig och just då släpper de honom. Han hade visst kört 108 på en 50-väg. En väg utan skyltar. De förklarade att vid varje "stads"-del så fanns det en stadsskylt. Då skulle man, per automatik, fatta att det är 50 som gäller. Även om man kommer från ett land med separata vägskyltar vart 100-ade meter. (Hmm, har dock för mig att vi har en liknande regel..) Kalaset kostar 90 euro, för polisen blev plötsligt snäll och skrev ned antalet för fort körda kilometer.


Sen kom ovädret. I det här landet finns inget högre än möjligen ett 8-våningshus. Och det blåser satan. Så det snöar i sidled. En mycket märklig upplevelse. Vägarna är gjorda av betong, som är mycket utsliten, varför vi hoppar vart 50-meter då fogarna sticker upp. Resan som ska ta 3 timmar, tar 4,5. Kollegan blir helt utmattad och tar sig en sittande lur.

Efter ett par timmar så är vi så hungriga att vi håller på att dö. Inte en enda McDonalds eller liknande i sikte, så till slut sladdar vi in på Statoil. Och här säljer man lite mer än bara korvar och mackor..

Men så kom vi på att vi var jättekissnödiga maken och jag, så vi tävlade in till toaletten. Och ser man på, här har man tänkt på allt. Vi körde stereo, maken fick lilla och jag stora.

 Sen träffar vi textilfabriken, pratar nya mönster och ullkvalitet.
Några timmar senare har vi bestämt oss hur vår nya kollektion skall se ut. Vi är tre personer med tre olika smaker. Hej och hå vilka diskussioner. Maken fick ett samtal och jag och kollegan kunde smyga till några plädar med marina motiv, som vi tror kommer sälja.

Sen kör vi tillbaka till Lettland. När vi för andra gången passerar gränskontrollen så konstaterar vi att poliserna verkar ha fullt upp med att ta fast fortkörare än att kolla luffare från Sverige.

Nu är vi två timmar sena till middagen med vår smed. Han den där som är lite fööör förtjust i undertecknad. Vi kommer överens om att träffas på en bensinmack. När han kommer så kan jag konstatera två saker:

Det foto han mailade på sig själv i somras är aningen gammalt. Man kan säga att det nog var taget för 10-15 år sen, för in kommer en gubbe på 52 (fick jag veta) med grått hår och påsar under ögonen som kunde liknas vid ICA-kassar.

Men jag konstaterar också att han är sjukt nervös. Han tog maken i hand, tog kollegan i hand, och när han drog fram kardan mot mig så öppnade jag armarna och gav honom en kram. Han skakade som ett asplöv den lille stackaren.

Vi åker till den lokala finrestaurangen.
Jag vågade inte fota mer än så här. Lettisk inredning á la 1977. Vi var svinhungriga och jag tänkte att jag kommer säkert dö av maten här. För visst har dom en massa äcklig kokt kål och annat skit i såna här länder? Plus att menyn innehöll 157 maträtter och man har väl sett på Den Arga Kocken, eller vad serien heter. Restauranger med en miljon rätter har rutten mat i kylen. Det vet ju alla.

Jag beställer in inbakad kyckling med ost och mango samt bakad potatis. Servitruskan frågar om jag vill ha en hel eller halv portion. Jag ber om en halv.

Det här är värsta största tallriken! Och bortsett från att detta är motsvarigheten till vår bakade potatis plus alla vedervärdiga grönsaker (ja, jag avskyr sånt äckligt) så var det här bland det godaste jag ätit på mycket länge.
Sen blev vi sugna på efterrätt. Jag tänkte att en liten glass med färsk frukt alltid sitter bra. Även när man är GBP-opererad, så vi beställer in varsin.
Modell Glassus Gigantus. Och den i särklass godaste vaniljglass jag ever har ätit.

Till slut blev det dags för hotellet. Jag hade ju glömt att boka så jag mailar smeden samma dag på morgonen, och ber honom fixa.  Att jag ville sova på slottet han rekommenderade.

Och HAHAHAHA, herrejeflar vilken upplevelse! Hotellet var inte öppet för säsongen varför vi givetvis var de enda gästerna. Vi fick gå upp för en miljard trappor, ja i slott finns ju inga hissar direkt, och välja mellan två rum. Vi valde en liten svit med två sovrum. Allt var mycket enkelt med den otroliga miljön var magisk.


Allt var kanske inte perfekt....

Men det var bara en liten, liten detalj. Nån av er kanske redan har listat ut haken här. Om ett slott är stängt och det är mitt i vintern....och det inte finns nån kakelugn/öppen spis, så behöver man ju inte vara nån Einstein för att fatta att det var SVINKALLT!

Änd I mean svinkallt. Var det 12 plusgrader så var det bra kan jag säga. Vi frös så att tänderna skallrade.

Och nu ska vi snacka karma här. När man skrattar åt folk och får tiofalt igen. För gissa vem som var förbredd..
Jajamensan. Min sparkdräkt från Amerikat har kommit. Och skratta på ni, karma går igenom datorskärmar också...
Nu kan ni inte se det, men den har en baj-lucka också. Väry fiffigt för det var is på toaringen. Mina två rumskamrater garvade så att de kissade på sig, men det var fan inte jag som låg och sov så här i alla fall;

Maken var grinfärdig, så kallt var det. Han mumlade nåt om att ligga, för att få upp värmen. Jag talade att han nog inte hade så mycket att erbjuda i kylan, så tack men nej tack.

Hade det inte varit för att sängen var hård som en sämre parkbänk, så hade jag sovit gott. Jag gillar ju när det är kallt i sovrummet.

På morgonen går vi en triljard trappor ned till frukosten.
Och in till ett otroligt vackert frukostrum, vilket tyvärr inte framgår av bilden. De hade dukat upp ett plockbord intill vårt frukostbord.

Och hade det varit jag som ägt slottet så hade jag tänt alla fina ljus.
Ett litet minus för den detaljen. Å andra sidan så var det en snubbe som var in charge, och de har ju ofta annat i huvudet än att göra det myspysigt för medelålders kärringar.

Vi går ut i kylan, som inte är långt ifrån den sibiriska, let me tell you, och drar tillbaka till Litauen för att träffa vår andra smed. Men först var jag tvungen att fota slottet.

I will be back for sure. Men då på sommaren tacksåmycket.

Ja, då var vi tillbaka på vägarna igen. Man kan säga att infrastrukturen är aningen eftersatt. Inga lampor längs vägarna. Inga motorvägar. Bara köra 70-80-90. Och vägarna är raka. Hela tiden. Vi stötte på tre kurvor. Såinihelvetetråkigt.


Och här kommer en lastbil från 1968. Ungefär. Plenty av såna här rariteter. För att inte tala om husen. Värsta rysskomplexen. Tyvärr är bilderna inte de bästa.


Självklart körde vi till fel stad. Trots GPS. Så en och en halv timme sena kommer vi fram till vår andra smedleverantör. En make och hustru som absolut ville bjuda hem oss först på te och varma mackor. Otroligt gästvänliga. Dock satt vi med en hel myrkoloni i rövarna då vi var försenade till vår "förste-Smed" (min käresta ni vet) i Lettland, där vi skulle tillbringa resten av dagen innan hemresan.

Sen åkte vi till "the work shop", som låg i samma länga som en ladugård. Full av kor. Gissa lukten.

Otroligt roligt att få se en riktigt gammal smedja, om än liten. Detta äkta par är oerhört skickliga och gör fantastiska saker.
Nåväl. På med spikskorna och tillbaka till Lettland. Vi missar lunchen och måste sätta igång att jobba direkt. Men först får maken prova att göra en spik. En smidesspik. Såna säljer vi 100-tals av i alla möjliga storlekar...som krokar.
Jag kan berätta att han inte blev godkänd.

...och så 4,5 timmers koncentrerat jobb på det. Diskutera och välja ut alla modeller smeden har gjort efter våra ritningar. Som ska presenteras på Formex i januari.
Fast allra först fikade vi.


Mitt te...som fick silas mellan tänderna..
Och här har vi lite kulturkrockar. Kollegan och maken ber om kaffe. Jag ber om te. Här har man inget kaffefilter utan fyller koppen med vatten och sen i med 18 skedar vanligt pulverkaffe. Te häller man rakt ned i vattnet. Här silas inte ett skit, möjligen mellan tänderna. Och i glasen skulle man även ha nån sorts sprit, från den där smala flaskan ni ser om ni klickar på bilden.
Till det så fick vi lettiska pepparkakor med betoning på peppar. Vi det här laget var jag så hungrig att jag tryckte i mig mer än lovligt. Häv one gess vad som komma skulle..

Jag har skrivit tillräckligt mycket om mina toalettbesök så jag tänker bespara er. Dock ska sägas att jag fick en otrolig magvärk. Hård mage så att säga. Och ni kvinnor vet vad jag talar om när jag pratar om att föda barn. Men hur mycket jag än tog i så hände inget. Inte mer än att jag fick avbryta och gå tillbaka till mötet. Alltså borta tillräckligt länge för att alla fattade vad jag hade gjort. Eller borde ha gjort. Inte alls pinsamt.

Efter nästan fem timmar så är det dags att åka till flygplatsen. Då var vi så stelfrusna att vi hade svårt att röra oss. Då berättar smeden att de inte har någon värme. "It cost too much." Helvete som vi frös.

Ut till bilen och järnet iväg till flygplatsen i Riga. Lämnade från oss bilen, som vi hade kört i närmare 100 mil på ett dygn.

Väl inne på flygplatsen så kunde jag inte hålla mig längre. In på toa...hej och hå...
Under tiden så roade jag mig med att beundra mina skitasnygga stövlar. Ja, jag sitter faktiskt ned på denna bild.
Ut och tvätta händerna. Rusa bort till maken och kollegan. Då kommer jag på att jag inte har mitt pass och biljett i handen. Järnet tillbaka till toaletten.

Jomenvisst låg den kvar. På handfatet. Thank you Lord för det liksom.
Off we went till Taxfreen.

Jag tyckte mig ha förtjänat lite lyx i tillvaron. Maken surade för att favoritwhiskyn inte fanns, så det blev lite annat plåster på såren i stället.

På planet spelade jag vuxen och löste Sudoku för första gången i mitt liv. Och i makens liv.

Det gick inte så bra för oss kan jag meddela. No vuxenpoäng där.

Och där satte jag rekord i världens längsta blogginlägg.

Säg att ni saknade mig lika mycket som jag saknat er.

45 kommentarer:

Anna (Sundsvall/Nockeby) sa...

Saknade dig! Vilken resa. :)

Järnis sa...

Var kan man köpa de underbara stövlarna???!

MonasUniversum sa...

Anna: And my heart smälter, tack!=))

Järnis: På Raja, Odengatan Stockholm. www.butik-raja.se (eller om det är .com) Jag får otroligt många komplimanger och hör och häpna: MÅNGA män kommenterar dem positivt!

Anonym sa...

Gissa om jag saknat dig och att det inte vart några nya underbara inlägg i din blogg. Välkommen hem!!!

Linda

Chihuahuakvinnan sa...

Välkommen hem, har kollat in med jämna mellanrum och undrat hur det gått för dig :)

Malin J sa...

Naturligtvis har vi saknat dig! Vilket undebart skrivet inlägg. Det är nästan som om man varit med själv. Ser fram emot nästa inlägg redan.

Millan sa...

Jahapp!! Ska gå och lägga mig! Har ont i magen! Av skratt anfall! Tack så mycket!!
(Ok, har saknat dig, du är förlåten...)

Nica sa...

Så underbart! Tack - tack, tack för att du delar med dig!
Ett synnerligen långt men innehållsrikt inlägg - much appriciated!
Var lite nervör inför ditt möte med smed-lovern, men det verkar ju ha gått bra :)
Fan, du upphöjer bloggandet till en konst, Monalisa! :)

Tina Johansson sa...

Du är tillbaka! Och efter det inlägget är allt förlåtet =). Kram Kram!

Helén sa...

Du har inte varit med om snöande i Skåne, ser jag. Här snöar det åt det håll vinden blåser ifån, oftast blir det på snedden eller i virvlar. Inga lugna vackra snöstjärnor som faller rakt ner...

Är jag den enda som förfasas över dina stövlar? Och retas du med mig :-)?

Glad blev jag, som trodde att vi skulle få vänta ett tag med att höra om resan till Lett-litt-landauen

Elina sa...

Välkommen hem! Jag har saknat dig.

Annelie sa...

Ni verkar onekligen ha haft en intensiv men bra resa! Gillar pläden på bilden väldigt mycket. Måste dock påpeka att jag tycker synd om smeden, att ni satt och frös några timmar är en sak, har de inte råd med värme fryser han nog väääääldigt ofta...

Bea sa...

klart vi saknat dig, underbart inlägg ju. Men jag hoppas du är lite varmare nu, för fy 17 för all kyla...

Anonym sa...

Kul att du är tillbaka:-) viskar den anonyma texten eftersom jag har två manliga kollegor brevid mig som är upprörda över hur du kan gnälla över att dina leverantörer har illaluktande arbetsmiljö o kallt inomhus i dina dyra stövlar... De muttrar något om bättre betalt eller producera i Sverige... Jag försöker lätta upp stämningen med" ah mäh hon kan ju skriva "producerade i en orginell lada av frusna letter" på stakarn o att pengarna går till välgörande ändamål i Stockholmstrakten." (läs värma vek make) men de där kollegorna har ingen humor. Back to businnes .

Häxan sa...

Vilket äventyr :)) Hoppas du har fått upp värmen nu! Självklart har jag saknat dig och dina galenskaper :) Men vilket bonusinlägg man fick som plåster på såren :)))Skicka den stackars smeden en varm tröja i julklapp så jobbar han nog bra.

Kassu sa...

Jag har nog aldrig saknat dej så mycket förut! Ny vet jag dessutom allt om Liettua och Lattvia!

Mita sa...

Det var en upplevelse i kvadrat!
och tack för att du är tebax.
Kram till dig med snygglostövlarna

Anonym sa...

Om, skönt att du är tillbaka.

Maria G sa...

Vilken upplevelse!!
Skönt att ha dig tillbaka!
Maria G

Freedomtravel sa...

Tack för en fantastisk reseberättelse! En ganska berest vän til mig brukar säga att vissa resor är bäst efteråt. Och jag är benägen att hålla med. De där resorna med alla kulturkrockar och strapatser, det är ju de man minns bäst!

Sandra sa...

Du har varit saknad!! Har undrat hur det har gått för er och detta var en underbart blogginlägg :)

Anna E sa...

Jag har saknat dig. :o)

Maria sa...

Vad lastbil från 68?

Mariafödd68fia

Anonym sa...

Har saknat dig som en galen bäver!//Annki

GudinnanT sa...

Ha ha ha
Jag bara visste att ni skulle bli stoppade av polisen för fortkörning.

Och roligt att slottet va så fint men tråkigt att det va kallt men som sagt dom öppnade ju bara för er skull så inte så konstigt kanske...

Och vilken jävla tur att passet låg kvar det är ju en hård valuta för fan...det kan bli extremt jobigt om det kommer i orätta händer.

Fam Lee sa...

Mitt inlägg försvann...

Vi har saknat dig!
Maken hälsar att din make kom billigt undan vid fortkörningen!
Nästa gång blir det under nån varmare årstid va?
/Mimmi

Anonym sa...

Underbar skildring! Kontaktuppgifter till slottet? Blir sugen.....
/Cata L

furman sa...

Gud jag höll på att skratta ihjäl mig där vid hotellbilderna. Underbart!

Åsa P i Uppsala sa...

Du är underbar Mona! Jag läser allt du skriver och det här inlägget är det bästa du har skrivit på mycket länge. Det hade en annan livsglädje än vad jag har känt i dina inlägg på länge. Och att det har varit svårt att hitta den glädjen med allt jobb med flytt, stress, familjevardag, att bli missförstådd och byråkrati som aldrig fungerar så förstår jag det! Så jag hoppas att även om allt inte gick som planerat på resan så fick du ändå lite energi påfyllt av de nya upplevelserna. Du förtjänar den energin. Ja allt som är bra faktiskt.

Jag hoppas att 2011 blir ett sådant år för dig. Nystart, ny energi, nya idéer och att du förstår att du är älskad. På riktigt. För att du är du.

Ulrika sa...

Men du är ju helt underbar Mona, vilken resa... Väntade på detta blogginlägg.

KarJac sa...

Fantastisk rapport och äntligen är du tillbaka igen! :)

Rijo sa...

Om du tror att inlägget var trist, långt, trågigt och onödigt. Så tror du FEL! =) Alla dina berättelser är som sammet för själen lixom. Man ler bara man skriver in mon.... i webläsaren.=D. Hoppas ni tinat upp nu.. kramen

ChristinaW sa...

JAG ÄLSKAR DIG! Skriv en bok (eller två)så fler kan frälsas!

Anonym sa...

Jamen OM vi har saknat dig!!

Smultronblomman sa...

Vilken fantstisk reseskildring! Familjen åkte på skidsemster till södra tyskland. amken bokar in oss på en bondgård. Halva byggnaden var bostadshus och hlava ladugård med prisbelönta kossor. Trots att vi bodde i toppmodern och nyrenoverad, fantastisk lägenhet högst upp i huset var lukt och ljud påtagliga.

Malde sa...

Underbart :-)

Har saknat dig, men allt är förlåtet efter denna reseskildring.

Må så gott!

brysselkakan sa...

Jadu... allt är inte som Sverige där ute i stora världen ;-)
Spännande resa som ju blev bra trots kyla, böter och lite till!

Anette sa...

:-) Jisses vilka trapatser du är med om. Skitkul att du berättar för oss, med humor och glimten i ögat, om alla dina bravader. Nästa gång får du ta med dig ett TV-team :-)

Svedski sa...

Ah, Black Balsam! Har en sån flaska, köpte den i affären i Riga där det sägs att den först tillverkades i!

inkan8 sa...

Gud så jag älskar den här bloggen.
Ibland orkar jag inte med all text utan skummar. I andras då. *skäms fast bara lite* men ditt inlägg har jag läst varenda ord.
Jösses vad jag har skrattat.
Tazz o Kram på dig galning

Kristina sa...

Skitkul,
höll på att missa busshållplatsen där jag skulle kliva av.

Anonym sa...

Jag vill bara påpeka att det faktiskt ÄR er skyldighet att kolla upp trafiklagarna innan ni reser utomlands.. Alldeles för många dör i trafiken varje år, bland annat för att folk kör för fort.

peterlina sa...

Klart du varit saknad. Det är ju inte alls lika kul att åka till jobbet om man inte kan läsa lite Mona...

Och dina stövlar är så jävla läckra!

stort och smått sa...

Underhållande läsning från början till slut!

MonasUniversum sa...

Är man ledsen så ska man gå in och läsa kommentarerna i bloggen. Det gör jag och då blir jag alltid så glad på er.

Tack.

Och Annki din skit, tro inte att jag inte ser dina kommentarer här och var...kärring.