Jag jobbade mellan 07.00-13.45, maken och jag delar på dagarna eftersom det är sommarlov.
Efter en skitdag på kontoret så kommer jag hem jättestressad och upptäcker att talibanen är ensam hemma. Maken har dragit iväg ett par timmar tidigare och varit säker på att tonåringen var hemma. Det var hon inte. Och då förstod jag varför talibanen ringt mig 78 gånger och tjatat på att jag skulle komma hem. Hungrig som en babian dessutom.
Undrar om vi vinner priset som Årets Föräldrar.
onsdag 7 juli 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Oj, här var det tomt på kommentarer....wonder why!!!!
Så sant. Hur man får bekräftat att man är de enda felfria föräldrarna i världen...
Ja, själv hör man ju då till de perfekta föräldrarnas lilla skara, men grannarna... *himlar med ögonen*
De hade lämnat sina barn ensamma hemma, en kille ca 8 år med lillasyster runt 5. Och antagaligen för att trösta dem, hade de fått godispåsar (och det var ju inte lördag!;-) ) Nu bar det sig då inte bättre än att lilltjejen gjorden en "Lisabet" och stoppade en gelenalle i näsan, som naturligtvis inte kom ut.
De ringde på, och stod där utanför vår dörr storgråtandes *knip i hjärtat*, killen ville ha hjälp att ringa efter pappa, problemet var att kontantkortet i mobilen var slut. Inga problem för denna stålkvinna, ringde till fadern från egna telefonen, berättade vad som hänt och sa att ungarna var hos oss, han svarade att han var strax hemma. Då hade lilltjejen gråtit så mycket att supermamman här lyckades snyta ut gummibjörnen. Pappan kom strax och ungarna försvann snabbare än en avlöning. (En liten konstig sak bara - OM något liknande hänt mina barn, skulle jag ha tackat för hjälpen, men inte dessa mänschor ...)
Nu till hemmafronten. Maken håller med om att det var oansvarigt av grannarna att lämna sina barn så där länge, men själv ser han inget hinder att lämna våra barn, 7 och 5 år gamla. Hur tänker han då, tro? Och för den delen, våra ungar får naturligtvis aaaldrig godis utom på lördagar *fingrarna i kors bakom ryggen*
Ursäkta för den låååånga kommentaren.
Skicka en kommentar