onsdag 7 juli 2010

När man är Gastric Bypass-opererad, och aldrig lär sig


Jag är ju GBP-opererad och det är därför viktigt att jag sköter mina matintag, 6 gånger per dag. Och att jag undviker fett och socker i möjligaste mån.

Det var lite körigt på jobbet idag så jag hann inte äta något annat än frukost.

När jag kom hem till talibanen så var jag på så vansinnigt dåligt humör att jag bestämde mig för att dra ned till vår lokala strand 2 min från huset. Jag är ingen strandböna direkt men tänkte att det kunde vara kul för talibanen. Och jag hade så bråttom att jag inte kunde göra en ordentlig matsäck, utan tryckte ned lite drickyoghurt, vatten, plommon och kakor: Finska Pinnar.

Sväljer den pluttlilla yoghurten men efter ett tag så känner jag att jag fortfarande är ashungrig. Tar ett plommon. Som smakar surt. Så jag trycker i mig två Finska Pinnar. Ungefär då dyker maken upp och badar sig lite med talibanen. Vi sitter och har trevligt med kompisar när jag känner att det börjar mullra lite i magen. Tänker att det är för att jag är så hungrig. Sen kommer den välbekanta smärtan.

Den som uppstår när jag fått i mig för mycket socker, eller fett. Den som talar om att det är dags för ett toabesök. Och inte på nån officiell äcklig strandtoa, näe, hemmamuggen.

Jag börjar plocka ihop och talibanen är fortfarande i vattnet. Sen känner jag trycket i röven. Och då mina vänner, då är det bråttom.

Så jag vänder mig om till maken och ba: "eh, kan du köra hem talibanen, jag måste dra. Nu."

Sen drog jag. Och det är vid såna här tillfällen som jag är väldigt tacksam över att jag tog bilen, trots att jag bor 2 min från badet. För det hade sett något äckligt ut med en halvgammal kärring, med röda nedbajsade capribrallor gåendes på lokalgatan.

Väl hemma så var det bara att slänga picknick-korgen på golvet, hann inte ens av med flippflopparna. Och när man får såna här "dumpningar" som det heter, så börjar man svettas nåt kopiöst. Och får hjärtklappning. Så det var bara att slita av sig alla kläder när jag satt där. I 40 minuter by the way.

One sexy mama on the toilet...or not.

6 kommentarer:

Katarina sa...

Så det kan gå. Ja man vet inte vad en riktig dumping är förrän man provat, och det vill man inte göra för ofta...

Henrietta sa...

Jag tycker onekligen lite synd om dig!! Mina dumpar resulterar i illamående och en enorm trötthet. Och jag dumpar bara på socker. Så jag har det ganska lätt!

MonasUniversum sa...

Katarina: så sant!

Henrietta: Faktum är att jag blir svintrött av socker och brukar få gå och lägga mig.Fett brukar göra att jag får enorm magvärk.

Greta sa...

Det kunde inte ha varit plommonet då? Vet av egen erfarenhet. Var och bodde hos svärisarna för första gången.Svärmor bjuder på plommonspäckad karré. Jättegott.Äter resterna till lunch dagen efter....Låt mig säga så här.1 toa i hela huset. Som ligger precis granne med köket. Där alla är hela tiden. Tillslut när jag känner mig på bristningsgränsen och kniper med skinkorna så jag svettas floder och knappt kan prata kommer någon med förslaget att alla skall gå på promenad. Följde jag med på den. Icke. 1sekund efter att alla tillslut kommit iväg satt jag på dass och grät av tacksamhet över att de gått iväg.Dagen efter befinner sig alla i köket nät svärfar går på toa. Låter det. Japp. Brydde sig någon. Näpp. Hade jag kunnat göra likadant. Aldrig i livet.

MonasUniversum sa...

Greta: Hahaha, förlåt, men det där var roligt. Och du har rätt, det kanske var plommonet. Jag tänker inte testa igen kan jag säga..

Eva sa...

Fast jag måste påpeka att brallorna matchade badrumsmattan iaf. ;-)