En var förkyld och låg och hostade hela natten.
Den andra snarkade så att makens snarkningar framstod som ljuv musik. Ähuum, överdriver en smula, men never the less så kvalar nattens sömnkvalitet inte in på nån top 10-lista. Och vem som var vem får ni gissa er till!
Så jag kommer hem och tänker att jag ska sova middag inför festen ikväll, men givetjävlavis så går det inte att sova på beställning.
Ja. Ikväll är det fest. En skolfest. I mina gamla hoods i södra förorten till Stockholm. Jag har konsekvent vägrat att gå på såna här tillställningar då det endast brukar handla om vem som blivit fetast och vem som har störst plånbok. Och sånt intresserar inte mig.
Men jag blev övertalad. Så då går jag väl. Problemet är att jag har taskigt minne. Jag kommer inte ihåg nästan någon från den tiden. Min bror rabblar namn och jag ba'; "ehh, nä, vet inte". Han tror att jag är störd i huvudet som inte kommer ihåg. Hur kan man glömma liksom. Jag kan. Utan problem.
Och det beror mest på andra omständigheter. Av olika anledningar så var jag mycket på tv när jag var liten. Mycket. Detta medförde en del "komplikationer" varför jag lärde mig att hata stället jag kommer ifrån. Och således minns jag inte heller särskilt många människor.
Och det är också en bidragande orsak till varför jag aldrig velat gå på dessa klassfester. För jag är skiträdd att folk ska tro att jag är stroppig. Men bror min tycker att jag ska spela teater och låtsas känna igen allt och alla. Och det kanske går. Så länge de inte ställer frågor, för då är jag tvärkörd!
Sen kommer nästa problem. Jag avskyr att behöva tala om vad jag jobbar med. Det låter mer än vad det är nämligen. Plus att man alltid blir bedömd utifrån hur man ser ut och i synnerhet för vad man jobbar med. Så jag brukar ljuga. Ni som har hängt här länge vet att jag brukar köra med att jag sitter i kassan på den lokala ICA-butiken. Alltid lika kul att se folks dalande intresse i samma sekund man säger det. Och så ska man klä sig diskret. Gärna se ut som om man klivit ut från ett provrum från H&M. Lämna märkesväskorna hemma. Utrota alla eventuella spår av vad det nu månde vara...Bara vara plain. För jag fullkomligt älskar när folk missbedömer mig.
Amenfyfan vad jag babblar. Hur som helst så kommer 4 personer vara där som jag verkligen vill träffa, och det får räcka som legitim anledning att häva mitt löfte om att aldrig dyka upp på såna där evenemang!
16 kommentarer:
Att helt glömma bort merparten av sina klasskompisar kan jag skriva upp på. Dom jag kommer ihåg är ett fåtal...men resten, ingen aning och skulle jag träffa på dom så skulle jag antagligen inte känna igen dom.
Ha det så trevligt.
Jag tycker du ska gå dit, och tala om för alla som frågar vad du gör, ta dina fina väskor och framstå precis så snygg och framgångsrik som du är.
Jag menar, du kommer förmodligen inte att träffa de flesta där igen på länge, och vore det inte lite kul att veta att de kommer att lägga ner massa energi och tid på att snacka om dig sedan, utan att du behöver bry dig det minsta. Lite skadeglatt sådär att veta att något mer intressant pågår inte i deras liv än att de måste lägga ner den energin på dig, som knappt kommer ihåg dem!
Alltid retar det någon, som min pappa brukar säga!
Jemen du kan väl friska upp ditt minne med en titt på gamla filmer? Då vet du ju vad folk heter i alla fall.
Säg att du är egen företagare. Du behöver ju inte tala om hur många företag ni äger. Skit i vad folk tycker. Är det någon som bryr sig är de antingen glada för din skull (bra) eller avundsjuka (bara att strunta i).
Ha en kul kväll hjärtat. Torsdag är jag ledig för lunch eller fika om du undrade.
Instämmer med Emma. På med snyggaste sviden, ta dyraste väskan, hell - åk limo dit! Låt det sticka rejält i ögonen. Va fan, det är ju det träffarna är till för. :)
Och jag såg bilden på Facebook. Du var fin!
Mona, den känslan du pratar om plånbok, lyckats eller misslyckats...den fanns inte på förra årets reunion. Och jag hoppas INTE den finns där i år heller. Jag kände den inte iallafall.
Kom dit utan några tankar, utan bara var dig själv och le :)
Ja, dessa tv-tider...jag minns också. Träffade "him self" igår på en fika.
Kram och snart ses vi
Nä, ingen maskering! Svep in precis som du är, se ut som du brukar när du är uppklädd till tänderna och tala stolt om vad du gör. Det är ju sanningen! Kan de inte ta den, synd för dem.
Ha det så kul!
Du, skit i om du inte känner igen folk. Det är inte så lätt, vi had en täff för några år sedan. En del gick inte att missta sig på medan andra var helt annorlunda.. En såg ut som en jag skulle bli livrädd för om jag mötte ute...
Klä dig som du känner oavsett om det är flådigt eller H&M ..
Det spelar liksom ingen roll ;)
Kommer från samma lilla håla och har glömt namn på de flesta. Bodde granne med en av dina klasskompisar.
Pappsen bor kvar annars skulle jag aldrig åka dit. Då skulle jag förtränga mitt ursprung ;)
Ha det så trevligt ikväll!
Mallan
Nä, gå precis som du är och var bara du! Du verkar vara en helskön "tant" :)
Visst var du med i Jordbrobarnen? Jag har slagit vad med min man...och han ska fan inte få rätt så snacka sanning nu:)
Mitt problem är tvärtom.... jag kommer ihåg varenda en, födelsedagar, deras syskon, eventuella allergier eller andra krämpor eller annat oviktigt vetande. Men jag tror inte att någon kommer ihåg mig.
Dessutom är jag grymt blyg och hatar att behöva beblanda mig med främmande människor eller folk jag inte träffat på mycket mycket länge. Så jag brukar också undvika klassfester och återföreningar av skilda slag.
Du är inte ensam om detta minne. Jag är precis likadan, kommer inte ihåg några namn, absolut ingenting. Fann en kartong med gamla klassbilder o det poppade inte fram ett endaste namn. Sedan vände jag o läste namnen o då fanns det en viss igenkänning.
Jag är helt värdelös o dessutom skulle jag ALDRIG gå på någon klassgrej... Får kalla kårar efter ryggraden, bara av tanken....
Lyckatillkramar
Va kul att då se en kort på hur du ser ut. Läst bloggen x antal år.
Ha nu en kul klassfest:)
Nissan
Tack för skjutsen Mona! Och du det var väl inte så farligt så här i efterhand. Men jag hade också ångest. Lillsnutten sov i alla fall när jag kom hem,så det var ju bra! Men visst hade det varit bättre om musiken varit lägre så man kunnat snacka.
Jag är mer nyfiken på om det var vackra Stielli som snarkade eller som var förkyld :D
Deeped: for me to know and for you to find out!
Skicka en kommentar