När det är kris på riktigt

De som har varit hemma hos mig och sett mig när jag sitter i min soffa med datorn och musen kan förstå vidden av min kris som just uppstått.

Jag har en mus. I´m talking datormus här nu. En mus som jag köpte för många år sen. Med trackball (kula).

Och? säger ni. Jo, men min mus är en mus som man har helt stilla, och så rör man bara på trackballen med pekfingret(eh, hur lät det där då?!).

Jag halvligger alltid i soffan. Med fötterna på bordet och datorn i knät. Och musen på ena brösten. Under hakan typ. Folk säger att det ser helt sjukt ut.

I alla fall. Jag har två såna musar och när den första gick sönder för några år sen så fick jag panik eftersom de inte längre tillverkas. Av någon outgrundlig anledning. Jag vågar nämligen påstå att jag är musexpert och den här raringen är överlägsen. Jag har dessutom gått igenom marknadens SAMTLIGA trackballs. Ingen är ens i närheten.

Nu har mus nr 2 pajat. Det skramlar i den varför jag är tämligen säker på att nån i hushållet här har tappat den i golvet.

Men eftersom samtliga misstänkta vet hur kär jag är i min mus, så skulle de hellre äta bajs än att erkänna.

Så nu måste jag använda pekplattan.

Jag hatar pekplattor.

H A T A R