Hur man är pinsam

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i Coca-Cola, men idag när jag hämtade lunch från det där nyttiga haket ni vet, så fick jag plötsligt bad cravings för just det. Problemet är att, då jag är GBP-opererad så har jag problem med socker. Jag beställer därför en Cola Zero.

Jag får all dricka, men maten dröjer och jag ombeds att köra åt sidan. Drar ned fönstret och njuter av majvärmen. Törstig som en örn så häller jag i mig colan. Eller ja, när man är opererad så går det inte längre att klunka, men jag har väl fått i mig halva muggen, när jag konstaterar att det nog var fasligt mycket kolsyra i det där.

Plötsligt och helt okontrollerbart känner jag att en rap är på väg. Inte nån liten fjantig tjejrap. Nä, ut kommer rapen som lätt hade plockat hem förstplatsen i Rap-VM. En sån där äcklig rap som till och med värsta alkisen hade ryggat tillbaka inför. Och den är så vedervärdigt, våldsamt högljudd så att tårna kroknade.

Då, precis då kommer killen med maten. Jag är så fullt upptagen med chocken av rapens längd, att jag först inte ser honom. Precis när den tar slut så sticker han in påsen med maten. "...och här kommer maten, smaklig måltid!"

Jag trodde f*n jag skulle dö.

Och det var sista gången jag var på den McDonald's, that´s for sure.