torsdag 8 juli 2010

Tack, men nej tack



I den här berg- och dalbanan har jag spytt en gång för länge sen. De fick stänga av den för renspolning. Inte alls skämmigt.

Det var näst sista gången jag åkte nåt som inte hade 2 eller 4 hjul.

3 kommentarer:

Greta sa...

I den familjen som jag lever i så är det jag som är storåkaren. Trots 2 tonåringar i familjen. (och nej de är inte mina, sååå gammal är jag inte)

Smultronblomman sa...

Sitter hellre i skuggan av ett träd och löser sudoku:s.
Sedan, precis innan vi ska åka hem går jag till ett chokladhjul och vinner hem en sån där stor "ask" som dessvärre innehåller mindre än man tror. Den äts sedan upp av "någon" för när man ska ta en chokladkaka är alla slut. Fast det var min vinst.....
Döttrarna åker de värsta hela tiden. Jag känner kallsvetten bryta ut på ovansidan på tårna av åsynen på dessa tortyrredskap.....

Tanja sa...

Moahahahaha!