onsdag 7 juli 2010

När minnet sitter i röven

Efter att ha varit och lämnat mat till Tara-Christinas dotter så drar jag hem.

Det är varmt så jag går upp och byter om. Funderar ett slag på om jag ska måla golvet en sista vända, men går ned och sätter på lite te.

Upp med fötterna på bordet, datorn i knät och surfa sig lite. Njuter av tystnaden.

Konstig tystnad. Det fattas nåt. Svarar på ett par mail. Dricker lite te. Nåt kliar i bakhuvudet.

Helvetes jävlar, talibanen! Jag har glömt talibanen! Dumpade henne hos storasyster, som jobbar kväll i videobutiken.

Ujuj, på med kläderna och järnet dit.

Sweet Lord. Jag är världens bästa mamma. For sure.

5 kommentarer:

Pernilla sa...

He he. Hon hade nog inga större problem där. :)

Anonym sa...

gotta love you för att du bjuder på dumpningar, årets mama-berättelser och krig med maken!
pöss!

MonasUniversum sa...

Pernilla: Hehe, ingen risk, hon satt på en stol och tittade på Winx! Dock erkände jag att jag hade glömt henne och bad om ursäkt. Lika så bra, hon undrade nämligen varför hon fick vara uppe så länge!

Kapybaran: Jamen vafan, hur skulle bloggen se ut annars? En dikt om dagen då eller! Och tack så mycket hörru du!

Minkamera sa...

Hmmm din make tog med elvispen in till tvn under fotbollen i går. Kolla här vad min gör i detta nu!!

http://minkamera.blogg.se/2010/july/nar-det-kniper.html

Pernilla sa...

Ärlighet varar längst. :)