Maken får sova ut och "slipper" lämna på dagis.
Talibanen är inte så imponerad.
Hon och pappa går de fjösiga 200 metrarna varje morgon.
"Men mamma, HITTAR du dit när man går, du åker ju alltid bilen?" (Man måste åka en annan väg när man har bil.)
När jag lämnar henne så vägrar hon gå in och leka med barnen.
"Mamma, jag står här och kollar så att du hittar tillbaka samma väg."
För er info så HAR jag faktiskt gått där.
Flera gånger.
För länge sen.
fredag 10 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Underbara härliga Talibanen!
Hon känner sin mamma väl verkar det som *L*
Haha, leve Talibanen! Hon kanske kan vara vägvisare när du är ute och promenerar också?
ahaha hon är skön *orolig för mamma* att hon inte ska hitta hem!!
Stakkars flicka lilla! ;)
Jag tycker iaf att hon är klok. =)
När Tuva 4 år skulle visa dagis vart vi bodde, (tema närmiljö) så sa hon i flera veckor innan att de måste hålla varandra i handen så att bilarna inte skulle köra på dem, och att de skulle gå på led, osv... Det tog ett bra tag innan jag fattade... Hon trodde att enda vägen till dagis var bilvägen. Det tog 10 min att gå men bara 2 min med bil.
Personalen påpekade (med ett smile) att det nog var dax att börja gå till och från dagis, så att hon hittade hem när de skulle gå tillsammans. Tur att hon gick på ett föräldrakooperativ, så att man hade bra kontakt med personalen, annars hade dem väl trott att man var knäpp... *ler*
Lee
Asså den här Talibanen har huv'et på skaft... om nu inte föräldrarna hade det ;)
Hon är så brajt o vet precis var ens svagheter finns...
"Ordf i Talibanfancluben"
Skicka en kommentar