I morse tittar talibanen vädjande på mig och spelar ut hela registret; hon vill gå till dagis.
Och det är sant, hon har inte haft feber på två dagar och den där hostan som höll på att ta livet av henne, "syntes" inte till alls, så ja, jag övertalades.
Sladdar in på dagis 15.30 och möts av ett stycke taliban som hostar så att hon inte ens kan stå rakt. Och som går raka vägen till bilen. Och DÅ vet man att hon inte mår bra, för i vanliga fall så ska det tjatas hål i huvudet om att släpa med nån polare hem. Personalen sa att hostan förvisso inte dykt upp förrän på eftermiddagen men "hon har ju inte varit sig själv riktigt idag."
Väl hemma går fröken upp och byter om till pyjamas.
Så en hard core guess är väl att man är hemma i morgon och på fredag. Bortsett från att jag måste släpa med mig henne på ett butikschefsmöte i morgon bitti.
Vilken otroligt jävla bra morsa jag känner mig som.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Kan inte dina föräldrar hjälpa dig i morgonbitti?
Det är inte lätt att vara egenföretagare!
Hoppas det löser sig till det bästa och att det snart blir vår och alla virusar far åt skogen!
I wish, men med två föräldrar i "karriären" så blir det svårt. Mötet varar bara ett par tre timmar, så det blir till att muta med film. Eller nåt!
Film, gottis och ännu mer film. Vin till mamman efter lunch. Ni kommer att vara i fin form båda två lagom till kvällsmaten!
synd det inte var efter 14 ,30 då kunde jag passat sjuklingen...
Skicka en kommentar