Talibanen har ett jättefint rum. I rummet finns en sovalkov. Hon har, vad hon själv säger, en "vuxensäng". Dvs en säng på 105 cm's bredd. För att vi som är lite större ska kunna mecka in oss i alkoven när det skall läsas godnattsaga.
På väggarna i rummet har hon rosa tapeter (givetvis) och i alkoven är det lila. Till detta så har vi satt upp så kallade wallies; jättefina blommor i alla möjliga storlekar som sitter lite här och var, både i rummet och i alkoven.
När jag lägger mig intill henne för att läsa så är det något i ögonvrån som stör.
Jag tittar på ena väggen i sovalkoven och noterar att nåt litet sitter fastkletat på väggen.
Och får en brinning. Men lyckas låta någorlunda normal;
"Du, det där är väl inte vad jag tror att det är va?!"
Talibanen försöker dölja sitt ansikte.
"Allvarligt talat hörrudu, det är väl inte en SNORKRÅKA på tapeten va??!!"
"Men mamma, jag hade ingenstans att lägga den och den ville inte ramla ned till dom andra."
"VADÅ "RAMLA NED TILL DOM ANDRA"??!!"
"Jamen jag orkar inte gå upp på toaletten och då brukar jag lägga dom där nere." Säger hon och pekar ned mot golvet på långsidan av sängen.
Och plötsligt ger jag fan i mitt språkbruk;
"Du, det där är ASÄCKLIGT! Du förstör dessutom tapeten. Du får faktiskt lov att gå upp och torka av dig på toapappret, det är INTE okey att göra sådär! Fy, det är verkligen SKITÄCKLIGT!"
Talibanen spärrar upp ögonen och gör mycket klart för mig att hennes kråkor är intet jämfört med att jag faktiskt sa SKIT och att jag därmed måste ge henne en peng.
Och det är ju jävligt intressant hur en 43-åring går ut genom dörren och känner sig som man just fått mental pisk av en 5-åring.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Och hon kommer att minnas detta ögonblick for ever. Och trots allt ... i det här fallet ... håller jag på dig. Skitmamma :)
Men varför i hela friden sätter de kråkor på väggen???
När vi flyttade var vi glada att köparna redan hade betalt, när vi flyttade Tilleruttans säng var det en bård......av snorkråkor!!!
Fy helvete vad vi putsade väggen..
Här är det KRÅKFÖRBUD!
Kram Carina
En ask med pappersnäsdukar intill hennes säng vore kanske en bra idé... *skrattar*
Kram ändå... ;)
Jag kan liksom höra det där resonemanget här också. Det känns som att det inte är helt omöjligt att det kanske fanns en sådan rad med kråkor i vårt hus, som vi sålde. Bara det att den sängen var platsbyggd och därför inte flyttades på. Kanske har nya ägarna rivit den och hittat kråkorna.... Uuuuuu.
Kära Mona!! Lova att du sparar alla dina blogginlägg om Talibanen tills hon blir stor. Tänk vilken lycka att få läsa allt detta om sin ungdom när man fyller 20, 30, och 50. Önskar att det fanns någon som kom ihåg hur det var när jag var 5 år, det som inte skrivs ner kommer ingen ihåg!!
Kram Pierre
Är det BARA jag som skulle höja min unge till skyarna om hon bestämde sig för att sätta kråkorna på väggen istället för den annars så vanliga varianten - att stoppa i munnen?
Det finns ALLTID ett värre altenativ, sörru!
Skicka en kommentar