Maken pratar aldrig om min vikt.
Maken har alltid påstått att han inte gillar smala kvinnor. Alltså, när det kommer till att leva ihop med dem. (Nää, inte att sexa med dem heller.)
Maken är i grund och botten en säljare.
En mycket skicklig sådan.
Och jag vill gärna INTE tro att ovan har något att göra med varandra.
Men jag är inte dum.
Häromdagen nämner jag mitt höftmått, alltså det jag för 4 veckor startade med. Och säger att jag ska ha ned det till 80 cm (in my dreams!).
Han hostar till och säger: "Nämen, är inte idealmåttet 90-60-90?" Men så kommer han på sig själv och tillägger snabbt; "Eller nåt....Har jag hört....."
Och försöker låta som om han inte har koll för fem öre. Att han egentligen inte bryr sig. Fast han i själva verket har järnkoll. Om inte annat för att han är en extrem siffermänniska.
Och det var nästan så att jag gick på det. För en sekund.
Men så var det ju det där med att sälja.
Så bara för det så ska jag göra ett experiment. För att se om han möjligen på gamla da'r blivit gubbsjuk;
Jag ska bli smal som satan.
Det 43-åriga fejset?
Inga problem. Jag ringer min kompis Farbror Doktorn.
(Och jaaaa, experimentet är till för att gagna MIG i första hand. Om utifall nån trädkramarkärring därute har synpunkter!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ja det blir ju perfekt motivation om inte annat. Allt för att testa maken ;)
Allt för att jävlas med maken, va?! ;o) Men.. tänk om det är sant då?? Att han inte vill ha en "smalis"!! ;o)
Kör hårt!! Men som sagt! Ingen skulle bli gladare än du över att ha en mer vältränad kropp som du trivs med!!!
// Pierre =)
Snacka inte om att du inte kommer att nå målet honey för det kommer du att göra :) Jag vet jag vet jag vet för ingen är så envis som du! Och ingen är så bäst som du tra-la-la-la!
Skulle det visa sig att han inte föredrar "spinkisar" så har du väl kvar minst 44 paket micro-pop till att börja med. ;)
Skicka en kommentar