torsdag 16 augusti 2007

Vänner. Mina kära scrapvänner.

Jag är en missbrukare. Ja, en sån som missbrukar mina vänner, i den bemärkelsen att jag suger på att höra av mig.

Det har varit så i nåt år nu. Som tur är så har jag bra vänner. Och jag har en del ganska "nya" vänner.

Jag har en hobby: scrapbooking. En amerikansk hobby, där man, enkelt förklarat, dekorerar fotoalbum. Det är en sjukt rolig och beroendeframkallande hobby.

I går så var det bestämt att Stockholms (och Sveriges) bästa scrapbookingbutiks (www.Papprika.se) ägarinna, och tillika gode vän Malin, skulle ha en minimara. Det vill säga: vi var ett gäng tjejer/kärringar som skulle sitta mellan 11-23 och bara fixa med detta.

Vi har sjukt kul. Vi diskuterar allt från hur man ser på b-------arna att magen mår bra; flytande, eller icke flytande, till att man faktiskt kan tina kräftor i diskmaskinen! Ja, FAKTISKT: låt kräftorna vara kvar i plastförpackningen och använd ett inte alltför varmt program. Helt jädra sinnesjukt.

Vi pratar mycket. Och skrattar mera. Och så åkte jag på en kollektiv idiotförklaring för att jag kan lägga 10 000 på en handväska, men har mage att klaga över att IKEAS panelgardiner för 29 kr inte går att tvätta, ("Det är ju för f-n bara att slänga dom!") när jag försökte förklara att jag faktiskt vill tvätta dem, åtminstone EN gång om året.

Sen dök ytterligare en scrapkompis upp och gav mig en liten present. Bara så där. (Mitt alias på forumet är "Diva", och hon gav mig en bling bling-grej skrivet i DIVA. Tack Åsa, du är för söt, jag blev jätteglad!)

Och så fick jag ett otroooligt fint pärlarmband med silverdetaljer av Tanja, som hon själv hade gjort! En försenad födelsedagspresent. Hon är guld värd. För att hon är hon.

Det är sådana saker som gör mig otroligt rörd. Helt oväntade saker. Från människor som bryr sig.

Det är också då jag får mig en tankeställare. Att jag måste kamma till mig. Att jag är så oändligt tacksam för mina vänner. Som jag uppskattar mer än de har en aning om.
För att jag är så jädra "busy" jämt. Men det är just vid dessa scraptillfällen som jag mår helt vansinnigt bra. Då älskar jag hela världen.

Förutom den där jävla puckade säljaren.

2 kommentarer:

Malin sa...

Vi älskar ju dig vännen! Det är därför vi bryr oss om dig.

Unknown sa...

Kul att du gillade blinget, tyckte verkligen att det var du ;-) Du är en så glad, trevlig och generös människa att det är jätteroligt om man kan ge nåt tillbaka, även om det är en liten pryttel bara. (Du har ju allt redan!!)

Hoppas jag kan ha lite bättre tajming i höst så man får en chans att se dig lite längre än 2 minuter.

Kram på dig!