Talibanen somnar vid 21.30 igår. Naturligtvis. Brukar somna vid 19.30.
Vaknar jag av att hon ruskar i mig: "mamma, mammmmaaaaa, visst har jag sovit länge nu? Mamma, vakna och titta på din klocka. Då får du se att jag har sovit såååå länge mamma."
Vänder min stela nacke mot klockan och konstaterar att den är 06.50. Förvisso bra tid att vakna. Eller ja, allt är ju relativt, men om jag jämför med de senaste dagarna.
Så det känns bra. Tills jag kommer på att hon faktiskt somnade 21.30. Två timmar senare än vanligt.
Talibanen är i oerhört stort behov av att sova "sina timmar". Om inte, så är det bäddat för en katastrofdag.
Maken kommer med följande förslag, innan han drar till jobbet: du, är det verklig nån mening med att hon går på dagis torsdag och fredag? Är det inte lika bra och passa på att vara hemma denna vecka?
SKULLE INTE TRO DET. Sa jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar