Att avge löften till små barn.

Jag är av princip stenhård med att hålla löften jag ger till mina barn. Och det är ju bra.

Vad som kanske inte är så bra är att jag inte alltid tänker före jag avger löftet.

DÅTID:
J har sedan ett par år tillbaka tjatat om att få börja äta lördagsgodis. Jag tycker att godis är ett nödvändigt ont. Varför ska man egentligen lära sig att äta det?

Nåväl. Jag har alltid svarat att när hon lägger av med tummen, så ska hon få lördagsgodis.

Det kan för andra tyckas taskigt att, varje gång hon varit på kalas, så har hon fått hoppa över godiset. För jag har varit benhård med det. Snälla föräldrar har istället lagt i nån kaka, eller nåt annat "gott".

Vi har 10 st videobutiker. Hon känner väl till dessa. Hon känner också till att vi har godis där. Två av butikerna ligger ganska nära hemmet. Den som ligger närmast har ett sedvanligt lösgodissortiment. J har varit med mig när jag ibland är där och fyller på. Hon är duktig och hjälper till. Fyller alltid en påse med godis och säger att hon "ska spara det tills jag slutat suga på tummen". Jag slänger alltid påsen efter ett par dar.(Eller äter upp den själv....)

I den andra butiken, som då också ligger nära hemmet, så har vi byggt ut lösgodisavdelningen. Vi har megastora trälådor fyllda med typ 70 olika sorter, eller nåt. Det vet J. För J har varit där. Och alltid sagt: "när jag slutar suga på tummen så får jag äta allt det här, eller hur mamma?."

Och här har det angivna löftet uttalats: "Jaaadå, du ska få äta hur mycket du vill." Inte tänkt så noga på saken. För det skulle ju bli omöjligt att göra sig av med tummen.

NUTID:
J har varit enormt duktigt med sin tumavvänjning. Det har varit ett helvete hela veckan, men det går. Och det går bra.

J har ett mycket bra minne. Faktiskt bättre än de flesta jag känner. Hon har hela veckan deklarerat att hon "på lördag ska få lördagsgodis". Och hon har redan resplanen fullständigt klar:

"Efter frukost åker vi till Brommaplan, och då får jag ta godis från alla lådor, sen åker vi till Alviksbutiken, så får jag ta godis från alla lådor där."

I morse vaknade hon kl 06.00 (stööön). "Mamma, nu är det bara EN dag kvar!"

Och vad kan jag säga? Det är bara att hålla vad man lite slarvigt har lovat genom åren.